Thomasius

Thomasius. 1. Christian T., tysk filosof; teolog och rättslärd, f. i Leipzig 1655, föreläste derst. juridik 1681--90, men ådrog sig genom sina angrepp på allahanda fördomar de maktegandes förföljelse och måste rädda sig genom flykten. Han blef professor och rektor vid universitetet i Halle 1694 och dog 1728. T. fann skilnaden mellan filosofi och teologi ligga deri att den förra innehölle den naturliga, den senare den uppenbarade sanningen. Han gjorde deraf tillämpning på det rättsfilosofiska området och sökte bestämdare än sina föregångare (Grotius och Pufendorf) fasthålla och genomföra skilnaden mellan moralisk och juridisk rätt. Väsentligen deri ligger hans betydelse inom rättsfilosofiens historia, och han är derigenom att anse som en föregångare till Kant. Han uppträdde för öfrigt i en för hans tid kraftigt frisinnad riktning och bekämpade ej blott den då ännu i viss mån fortlefvande aristotelismen och skolasticismen, utan äfven intolerans och vidskepelse (hexeriprocesser, spöktro, tortyr m. m.). Han ifrade äfven för afskaffandet af det latinska språket såsom de lärdes enda språk och sökte i dess ställe införa modersmålet. Sjelf närmast att hänföra till de s. k. naturrättslärarna, är han äfven att betrakta som en föregångare till upplysningstidehvarfvet. Förutom arbeten i naturrätt och etik författade T. Historie der weisheit und thorheit (3 bd, 1693), Vernünftige und christliche, aber nicht scheinheilige gedanken etc. (3 bd, 1723--26) m. m. -- 2. Gottfried T., tysk luthersk teolog, en ättling af den föregående, f. i Bajern 1802, studerade 1821--25 vid universiteten i Erlangen, Halle och Berlin samt innehade sedermera några år en obemärkt plats såsom landtprest. 1829 erhöll han anställning som tredje pastor i Nürnberg, hvarjämte han någon tid derefter fick i uppdrag att sköta religionsundervisningen vid gymnasiet dersammastädes. En frukt af denna lärareverksamhet blef det förträffliga arbetet Grundlinien zum religionsunterricht an den mittleren und oberen klassen gelehrter schulen. 1842 kallades T. till professor i dogmatik vid Erlangens universitet. Der gjorde han sig snart känd såsom en lika framstående lärare som utmärkt skriftställare, på samma gång som han i egenskap af universitetspredikant under hela trettio år utöfvade ett mycket stort inflytande på den akademiska ungdomen. Han dog i Erlangen 1875. -- T:s ståndpunkt som teolog var den strängt kyrkligt konfessionella. Han tillhörde af själ och hjerta den teologiska riktning, som arbetade för en återgång till den ursprungliga lutherska bekännelsen, utan att likväl derför åsyfta ett blott och bart reproducerande af den äldre dogmatikens mer eller mindre mekaniska och ohistoriska uppfattningssätt. Bland de många alstren af hans penna torde förutom flere samlingar predikningar och åtskilliga afhandlingar böra nämnas Beiträge zur kirchlichen christologie (1845), Das bekenntniss der evangelisch-lutherischen kirche in der konseqvenz seines prinzips (1848; »Den evangeliskt-lutherska kyrkans bekännelse i öfverensstämmelse med dess princip», 1851), Christi person und werk (3 bd, 1852--61; 3:dje uppl. i 2 bd, 1886--88), T:s mest betydande dogmatiska verk, och Die christliche dogmengeschichte, als entwicklungs-geschichte des kirchlichen lehrbegrifs dargestellt (I, 1874, II, utg. af Plitt, 1876; 2:dra uppl. 1886--89). 1. L. H. Å. 2. J. H. B.