Thugut

Thugut, Johann Amadeus Franz Maria, friherre von T., österrikisk statsman, f. 1739, d. 1818, började sin bana såsom tolk vid österrikiska ambassaden i Konstantinopel, der han sedermera var anställd såsom chargé d'affaires, resident och, 1771--76, ambassadör. Snabb uppfattning och stor stilistisk förmåga gjorde honom till en af styrelsen på olika håll och i skilda ärenden gerna använd diplomatisk mellanhand. Efter att hafva utfört en beskickning till Paris och de italienska hofven samt varit Maria Teresias hemlige underhandlare med Fredrik II under bajerska arfföljdskriget (1778) verkade han 1780--82 vid polska hofvet, 1783 vid det franska och 1787--89 i Neapel samt sändes 1791 att närmare studera ställningen i Paris, hvarest han i förbindelse med den österrikiske diplomaten Mercy d'Argenteau dref hemliga underhandlingar med Mirabeau. I Mars 1793 utnämndes T. till direktör för statskansliet, hvars förre chef, grefve Ph. Cobenzl, fick åtnöja sig med chefskapet för dess italienska departement. Den nye ledaren af Österrikes utrikespolitik var en oförsonlig fiende till franska republiken, och krig emot henne blef hans hufvuduppgift. Hans djerfva förhoppning att kunna utsträcka de österrikiska Nederländernas område till Somme och kasta Frankrike tillbaka inom de gränser det haft före westfaliska och pyreneiska frederna gäckades dock snart, och svidande förluster under första koalitionskriget (1793--97) kommo i stället. Dessa kunde dock ej hejda honom från att kasta sig in i en ny koalition mot Frankrike (1798), trots de rop på fred, som höjdes af hans motståndare med ärkehertig Karl i spetsen. Men motgångarna i detta nya krig medförde hans entledigande (Okt. 1800). Sedermera togs han en och annan gång till råds i politiska frågor af större vigt. Jämte fransoshatet var djupt misstroende till Preussen ett utmärkande drag i hans politiska uppfattning, och för att motväga rivalens maktutvidgning i Polen tvekade han ej att vara med om detta lands tredje delning (1795).