Tindal

Tindal [ti'ndel], Matthew, engelsk religionsfilosofisk författare, f. 1657, d. 1733, studerade först juridik, tog sedan teol. doktorsgrad samt öfvergick till katolicismen och erhöll af Jakob II en årspension. Efter statshvälfningen 1688 återgick han till protestantismen samt utgaf 1694 ett försvar för nämnda statshvälfning och 1697 ett försvar för samvetsfriheten och toleransen, som han dock ej ville hafva utsträckt till ateister. T:s första större arbete, The rights of the Christian church associated against the romish and all other priests, who claim an independent power over it (1706), betraktades såsom ett kraftigt försvar för läran om statens supremati öfver kyrkan och möttes med en storm af ovilja från presterskapet, som anklagade honom för att vilja undergräfva religionen. T. svarade med ett upprop till Londons innevånare till förmån för förnuftets bruk i religiösa frågor. Men först genom sitt hufvudarbete, The christianity as old as the creation (1730), blef han deismens egentlige apostel. Han betonar der, att deri »naturliga religionen» är fullkomlig, och att kristendomen ingenting annat är än ett återställande af denna ursprungliga, genom vidskepelsen urartade religion. Såsom sedlighetens motiv betraktar han dygdens skönhet och nytta. Menniskans mål är lycksalighet, och hon blir lycklig genom ett handlande enligt tingens förnuft. Betraktas detta tingens förnuft såsom Guds vilja, då blir handlandet enligt detsamma religiöst. Endast i och genom detta förnuftiga handlande träder menniskan i förhållande till verldsalltets upphofsinan. Redan T:s samtida motståndare framhöllo, att hans antagande af en en gång för alla färdig och absolut fullkomlig naturlig religion var alldeles godtyckligt. Men hans deistiska grundåskådning kunde de ej vederlägga från sin teologiska ståndpunkt, enligt hvilken tron var försanthållande af genom en yttre uppenbarelse erhållna läror. A. F. Å.