Tippu Tip

Tippu Tip, arabisk slaf- och elfenbenshandlare, född omkr. 1840 i Sansibar af en arabisk fader och en infödd qvinna. Hans verkliga namn är Hamed ben Muhammed ben Juma. Binamnet T. T., hvilket gifvits honom af infödingarna, skall enligt någras uppgift vara en härmning af gevärsskottens smällande, enligt andra härleda sig från hans vana att ständigt blinka med ögonen. T. T. började mot slutet af 1850-talet att deltaga i sansibar-arabernas ströftåg till Afrikas inre och blef snart den förnämste höfdingen bland dem. Med en ständigt växande skara af anhängare utsträckte han sina färder ända till de stora sjöarna, samlade elfenben i stora massor och sände detta med karavaner af slafvar till Indiska oceanens kust. Under dessa beväpnade handelståg ödelades stora landsträckor, men samtidigt infördes en viss odling i landet, särskildt på de platser (Tabora, Udjiji, Kasongo, Njangve m. fl.), hvilka gjordes till hufvudstationer på de stora handelsvägar, som snart genomkorsade kontinenten. T. T. har vunnit sin förnämsta ryktbarhet genom den beröring, hvari han stått till större delen af de européer, som på senare tider genomforskat Eqvatorial-Afrika. Han omtalas först af Livingstone, hvilken påträffade honom 1867 nära södra änden af Tanganjikasjön. 1874 fann Cameron honom i Njangve och erhöll af honom kraftigt understöd för fortsättningen af sin resa. Enahanda var förhållandet med Stanley, hvilken 1876 med T. T:s hjelp banade sig väg genom Ureggas urskogar och en sträcka utefter Lualabas (Kongos) strand, tills T. T. på grund af sina följeslagares modlöshet tvangs att återvända och lemnade åt Stanley att ensam fortsätta färden på floden. Efter återkomsten till Njangve utrustade han emellertid genast en stor expedition och trängde, på sitt vanliga sätt plundrande och härjande, utför floden. 1883, då Stanley gjorde sin första resa uppför Kongo, påträffades arabskaror redan vid Aruvimis mynning, och vid det sjunde Stanleyfallet, der en af Kongoassociationens stationer då grundades, hade T. T. anlagt ett af sina nybyggen. Under det att den svenske löjtnanten Arvid Wester var chef på den nämnda stationen, anlände T. T. dit och fordrade, att stationen skulle utrymmas. Genom ett hofsamt och bestämdt uppträdande lyckades Wester afvärja faran för stationen och förvärfvade snart T. T:s vänskap, hvilken yttrade sig bl. a. derigenom att han på det kraftigaste befordrade löjtnant Edvard Gleerups resa tvärs genom Afrika från Stanley Falls till Sansibar. Äfven åtskilliga andra europeiska resande, såsom Wissmann, Becker, Lenz och Junker, hafva åtnjutit T. T:s gästvänskap och hjelp. Sedan under T. T:s frånvaro stationen Stanley Falls blifvit eröfrad af några bland hans anhängare, stod T. T. på fientlig fot med Kongostaten. För att blidka honom och förvärfva hans understöd för expeditionen till Emin pasjas undsättning ingick Stanley i Febr. 1887 en öfverenskommelse med T. T., enligt hvilken denne mot fri resa kring Afrika och uppför Kongo samt anställning i Kongostatens tjenst skulle tillhandahålla den nämnda expeditionen en större hjelpstyrka. I Juni 1887 installerades T. T. af major Barttelot såsom distriktschef i Stanley Falls, men den utlofvade bäraretruppen lät vänta på sig mer än ett år och upplöstes till större delen, då Barttelot d. 19 Juli 1888 mördades af en bland T. T:s män (jfr Stanley, H. M.). Stanley har på grund häraf ansett T. T. medskyldig till den s. k. eftertruppens undergång och mot honom väckt åtal för kontraktsbrott vid den engelska konsulatsdomstolen i Sansibar. Att T. T. skulle hafva gjort sig skyldig till afsigtligt förräderi har af andra deltagare i den stanleyska expeditionen blifvit bestridt. T. T. skildras såsom en belefvad, gästfri, mot européer ytterst förekommande man, men derjämte såsom listig och vinningslysten. Hans grymhet mot infödingarna förklaras af den bland araberna allmänt rådande uppfattningen att dessa äro rättslösa såsom djur.