Tir

Tir, sjöv. 1. Den spiralformiga fåran mellan närliggande dukter eller kardeler i ett tåg. Att fylla denna fåra med garn kallas att tira (se fig. i art. Kläda). -- 2. Då tunnor, balar, lådor o. dyl. läggas eller uppstaplas i regelbundna, parallella rader, kallar sjömannen hvarje sådan rad en tir. R. N.