Tökölyi

Tökölyi [tö'kölj], ungersk magnatslägt, som härstammade från Sebestyen T. (d. 1607), hvilken från hästhandlare svingade sig upp till baron. Hans son István (f. 1581, d. 1658) och sonson István (f. 1623, d. 1670) ökade genom gifte slägtens rikedom. Den senare, som 1654 blef grefve, dog såsom rebell och ställd utom lagen. Hans son Imre (Emerich) T., grefve, f. 1656, flydde efter faderns död till Siebenbürgen och valdes 1678 af de landsflyktige ungerske herrarna (»kuruczerna») till anförare i deras resning emot kejsar Leopold. T., som understöddes af franska subsidier, stod inom kort i spetsen för 20,000 man och lade inom årets slut hela norra och nordvestra Ungern under sig. 1682 slöt han förbund med turkarna, hvilka erkände honom för tributskyldig »furste af öfre Ungern»; och sedan han s. å., genom gifte med Frans I Rákóczis enka, kommit i besittning af familjen Rákóczis ofantliga förmögenhet, upptog han den genom stillestånd och förhandlingar tidtals afbrutna kampen med kejsaren på nytt. Turkarna blandade sig nu i kriget och ryckte mot Wien. Äfven T. skulle taga del i denna stads belägring, men blef af Karl af Lothringen slagen vid Pressburg. Sedan turkarna fördrifvits från Wien, sökte T. förgäfves försoning med kejsaren och blef dessutom öfvergifven af en mängd anhängare. Af turkarna misstänkt för förräderi, hölls han en del af åren 1685--88 i fängsligt förvar, men utnämndes 1689 af sultanen till furste af (det af österrikarna ockuperade) Siebenbürgen. Han segrade vid Zernest, men måste kort derefter för prinsen af Baden draga sig tillbaka till Valakiet. 1691 återkommen till Siebenbürgen, kunde han dock ej häfda sin ställning. I den turkiska hären kämpade han sedan till krigets slut (1699). Såsom »grefve af Viddin» lefde han på en turkisk pension, mestadels i Mindre Asien, till sin död, 1703.