Tours

Tours [töur], hufvudstad i franska depart. Indre-et-Loire, ligger på venstra stranden af Loire, mellan denna och dess biflod Cher, i en utomordentligt naturskön och bördig trakt, hvilken liksom hela provinsen väl förtjenar benämningen »Frankrikes trädgård». Staden bär äfven prägeln af den välmåga, som råder hos dess idoga och burgna befolkning. Visserligen finnas qvarter, hufvudsakligen de äldre, med trånga gränder och torftiga bostäder, men i alla riktningar korsa långa, breda gator hvarandra, och bland dem leder den största, »Rue Royale», till trädbevuxna promenader och flodens stränder. Öfver Loire till förstaden Saint-Symphorien, på grönskande höjder midt emot staden, föra tre ståtliga broar (en stenbro och två hängbroar). Framför den första af dessa prydes platsen med två statyer i marmor, föreställande den ena Descartes (af bildh. Nieuwerkerke), den andra Rabelais (af Dumaige). Stadens förnämsta prydnad är emellertid domkyrkan, S:t Gatien, som efter flere hundra års arbete (1170--1547) blifvit ett af de praktfullaste tempel i Frankrike, med sina två 70 m. höga torn, sin rikt sirade fasad och portal (15:de och 16:de årh.) samt sina härliga glasmålningar (13:de--14:de årh.). I domkyrkan är rest en grafvård i blå marmor öfver tre barn till Karl VIII och Anna af Bretagne. Af en äldre helgedom, basilikan S:t Martin, återstå numera endast två torn, de s. k. Tour Charlemagne och Tour de l'horloge. De påminna om flydda tider, då konungar och påfvar, furstar och folk vallfärdade till denna kyrka och S:t Martins stoft. Anmärkningsvärda äro äfven kyrkorna Saint-Julien (grundl. af Klodvig 509) och Notre-Dame-la-Riche (16:de årh.). Bland öfriga offentliga byggnader må särskildt nämnas ärkebiskopspalatset (4:de årh.), kavalleri-kasernen med ett torn, som utgör återstoden af grefvarnas af T. forna residens, samt stadshuset. Staden är säte för en ärkebiskop, prefekten i depart. och befälhafvaren öfver 9:de armékåren, för en appellations- och en kriminaldomstol, en handelsdomstol m. m. Den har ett högre och ett lägre seminarium för prester, ett lyceum, en skola för preliminära medicinska och farmacevtiska studier, ett bibliotek (med öfver 50,000 bd och 1,200 handskr.), flere lärda sällskap m. m. Befolkningen uppgick 1886 till 59,585 inv. (förstäderna inberäknade). T. drifver en stor industriel och kommersiel verksamhet. I staden finnas fabriker för tillverkning af sidentyger (»gros de T.»), band, kläde, mattor, glasmålningar, porslin m. m. och dessutom färgerier, spinnerier, garfverier m. m. Ett af de största och mest kända industriella företagen är boktryckare- och förlagsfirman Mame. Till de förnämsta handelsvarorna räknas siden, vin, säd, frukter och vax. -- T. kallades af romarna Caesarodunum, senare Turones. Några spår af det romerska väldet hafva på senare tider återfunnits. Kristendomen infördes i denna trakt ganska tidigt, enär 251 S:t Gatien redan var biskop i T., som 850 blef ärkebiskopssäte. Verldsbekanta bland T:s biskopar äro den helige Martin af T. (d. 400) och Gregorius af T. (d. 593). Nordmännen angrepo och plundrade T., men blefvo slutligen fördrifna (838--878). Först 1204 blef staden definitivt förenad med franska kronan. Under årens lopp höllos 13 koncilier och 3 riksmöten (1468, 1484, 1566) i denna stad. T. var under kriget 1870--71 säte för de delegerade medlemmarna af »nationalförsvarsregeringen» samt för den provisoriska regeringen (Sept.--Dec.) och hufvudqvarteret för den tappra Loirearmén. -- 1 km. s. om T., i köpingen La Riche, midt emellan Loire och Cher (hvilken köping i sjelfva verket är endast en af T:s förstäder), ligga, närmare Cher än Loire, ruinerna (en tegelstensbyggnad och hälften af torntrappan) af det ryktbara kungliga slottet Plessis-lés-Tours [plässi lä tour; lès, af Lat. latus, »bredvid»], der konung Ludvig XI framlefde sina sista år i fullkomlig afspärrning från verlden, och der han dog d. 30 Aug. 1483. Det var hvarken en fästning eller ett palats, utan snarare en stor privatbyggnad, som konungen låtit uppföra åt sig på en inköpt landtgård. 1506 sammanträdde les états généraux i Plessis-lès-Tours, och 1589 ingingo konung Henrik III och konung Henrik af Navarra en försoning der. J. M-r.