Trådlineledning kallas en af bröderna Hirn omkr. år 1850 uppfunnen anordning för öfverförande af drifkraft på betydande afstånd (stundom flere hundra meter) med tillhjelp af linor, som löpa öfver skifvor. Dessa skifvor äro vanligen lika stora och hafva ett gemensamt medelplan, så att deras axlar blifva parallella, oftast äfven i samma horisontala plan. Linorna för kraftens öfverförande äro vanligen spunna af jern- eller ståltråd med 0,5 till 1,5 mm. diameter, hvarvid sju trådar bilda en part och fem eller sex parter en lina kring en kärna af hampa. Linans diameter blir då 5--18 mm. Man gör ock bruk af flere linor af hampa eller bomull, hvilka äro mindre kostsamma, men de passa endast för mindre afstånd. Skifvorna äro via omkretsen försedda med en ränna för den ändlösa linans upptagande och ega stor diameter, så att deras periferihastighet blir ansenlig. Linan hålles spänd endast genom sin egen tyngd, så att den bildar en tämligen starkt krökt kurva. På det att hon icke, vid ringa höjd öfver marken, skall släpa mot denna, uppbäres hon vid större afstånd mellan de båda drifskifvorna af särskilda bärskjfvor med mindre diameter. G. R. D.
Nordisk familjebok · första upplagan
Trådlineledning
Ämne: Mekanik och maskiner · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 843 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗