Triarii

Triarii (Lat., af tres, tre) bildade den tredje träffen i den romerska legionens manipularuppställning (se Legion 3). Triarierna utgjorde under de puniska krigens tid (264--146 f. Kr.) 600 man, indelade i 10 maniplar och 20 centurier (om 30 man). De voro de till tjenstetid äldste soldaterna och användes förnämligast såsom reserv. Livius beskrifver huru de, medan de båda främsta träffarna (hastati och principes) aktivt deltogo i striden, höllo sig färdiga vid sina fanor, med venstra benet framsträckt, skölden hvilande på skuldran och lansen nedstött i marken med uppåtvänd spets. När de behöfde ingripa, var fara å färde (deraf uttrycket res ad triarios redit, »riu beror det på triarierna»). De voro legionens mest pröfvade krigare samt bestämde tonen och andan inom densamma. Sedan efter Marius' tid kohortställningen efterträdt den äldre manipularställningen, bildade triarierna icke någon särskild träff, utan voro fördelade på kohorterna jämte de öfriga åldersklasserna. R. Tdh.