Tristan och Isolt, hufvudpersonerna i en ofantligt utbredd och omtyckt medeltidssaga af bretoniskt ursprung, hvilken fick literär form på 1100-talet i norra och södra Frankrike, på såväl vers som prosa, samt ypperst behandlades af tysken Gottfried von Strassburg (se denne). Motivet i denna rörande saga är slitningen mellan hjertats och pligtens bud, mellan naturens och moralens rätt. Tristan, en konungason och tapper riddare, utses af sin morbroder konung Mark i Cornwall att afhemta dennes trolofvade, den blonda irländska prinsessan Isolt (Yseult, Isolde). På återfärden händer det sig, att hon och Tristan ovetande dricka en kärleksdryck, som af hennes mor var bestämd för konung Mark, och derigenom upptändas de unga tu af en ohjelplig kärlekslidelse till hvarandra. De hålla hemliga möten, äfven sedan prinsessan blifvit förmäld med Mark, men slutligen upptäcker denne sveket och ömsom jagar bort dem, ömsom tager dem åter till nåder. För att söka glömma sin passion, äktar Tristan en annan prinsessa med namnet Isolt, men förgäfves. Då han under ett krigiskt äfventyr fått ett dödligt sår, skickar han bud efter sin oförgätna sköna; hon anländer, och med brustet hjerta sjunker hon ned öfver hans lik. -- I de normandiska trouvèrernas behandling af sagan upphör dryckens verkan efter tre år, och Tristan gör då hastigt slut på förhållandet till Isolt, hvilken han ej längre älskar. De provençalska berättarna gjorde af T. en typ för allsköns ridderliga egenskaper och satte hans bragdfyllda lif i förbindelse med alla Artur-sagorna. -- I nyare tid är ämnet omdiktadt af Immermann och (i operaform) af R. Wagner.
Nordisk familjebok · första upplagan
Tristan och Isolt
Ämne: Sagokonungar, kungar och släktingar · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 731 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗