Trivium

Trivium, Lat., egentligen en plats, der tre vägar sammanstöta (af tres, tre, och via, väg), öppen, offentlig plats. Ordet begagnades sedan i öfverförd bemärkelse om vissa tre kunskapsarter, som lades till grund för undervisningen, i det att dessa betraktades såsom tre till ett gemensamt mål ledande vägar, på hvilka kunskapens första grunder meddelades, likasom fyra andra kunskapsarter, som meddelades vid fortsatt undervisning, erhöllo benämningen quadrivium (egentl. plats, der fyra vägar sammanstöta). Tillsammans bildade dessa två grupper hvad man under medeltiden kallade »de sju fria konsterna» (jfr Fria konster). Redan hos Aristoteles finner man en dylik sammanfattning af sju vetenskaper eller konster såsom ämnen vid ungdomens uppfostran, i det att han till fyra äldre, nämligen grammatik (läsning och skrifning; af Grek. gramma, bokstafstecken), gymnastik, musik och grafik (teckning), lade matematik, dialektik och retorik. Hos romarna blefvo grammatik, retorik och dialektik (sedermera sammanfattade under benämningen »trivium») grundläggande vid undervisningen. De fyra vetenskaper, som sedermera sammanfattades under benämningen »quadrivium», äro åter, såvidt kändt är, först uppfattade såsom ett sammanhörande helt af den på Konstantin den stores tid lefvande nyplatonikern Jamblichos, hvilken såsom undervisningsämnen uppställde aritmetik, geometri, musik och sferik (läran om klotet, d. v. s. astronomi). Dessa två från Rom och från Orienten kommande ämnesgrupper blefvo under 5:te årh. sammanställda af Marcianus Capella från norra Afrika i ett encyklopediskt verk, hvilket länge under medeltiden stod i högt anseende såsom skolbok. En annan för medeltidens undervisningsväsende vigtig sammanfattning af samma sju vetenskaper gjordes af den något senare lefvande Cassiodorius. Hos en af dennes samtida, Boetius, hvilken likaledes är att anse såsom en af grundläggarna af medeltidens undervisningsväsende, träffar man, så vidt kändt är, för första gången benämningen »quadrivium» i öfverförd bemärkelse. -- Den här ofvan såsom »trivium» betecknade sammanställningen iakttogs icke alltid i medeltidens skolor, utan på många ställen förenades aritmetik och musik -- i st. f. retorik och dialektik -- med grammatik, så att undervisningsämnena blefvo latin, räknekonst och sång. S. N.