Troll (Isl. troll), Nord. mytol., kallades i forna tider varelser, hvilka ansågos fientliga mot gudar och menniskor. Trollen tänktes vederstyggliga till utseendet, oerhördt starka samt i besittning af förmågan att med öfvernaturliga medel (trolldom) framkalla underbara verkningar, vanligen i syfte att åstadkomma skada och olyckor. »Jättar», »resar», »tursar» och »troll» förekomma understundom synonymt; dock är troll en allmännare benämning, som kan beteckna äfven andra onda väsenden än de till jätteslägtet hörande. Efter kristendomens införande stå trollen såsom ett slags demoner i fientligt förhållande till allt, hvad som hör till den kristna kulten. Många sägner från olika trakter veta sålunda att omtala huru trollen pinats af ljuden från kyrkoklockorna och derför kastat väldiga klippblock mot kyrkorna för att krossa dem. Då trollen icke lyckats att träffa sitt mål, hafva de öfvergifvit bygderna och dragit sig längre in i bergen. De sky dagsljuset. Under vinterns längsta och mörkaste nätter äro de ofta ute; julnatten samlas de till dans och dryckeslag under sina berghällar, som då äro upplyftade på pelare. Hastigt påkomna sjukdomar hos menniskor eller husdjur äro enligt folktron vanligen framkallade af trollen och kunna botas endast genom hemlighetsfulla konstgrepp. Th. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Troll
Ämne: Nordisk mytologi: gudar, väsen och platser · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 761 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗