Tryffel

Tryffel (T. trüffel, Fr. truffe, Ital. tartufo), Tuber Mich., bot., ett slägte af svampar, som bildar typen för en egen ordning, Tuberaceae, bland Ascomycetes (se d. o.). Myceliet är trådlikt, och för en del arter är det kändt såsom parasitiskt på rötter af ek m. fl. Det sporbildande organet (»fruktkroppen») utvecklas under jordytan och är tämligen stort, knölformigt, köttigt, fullkomligt slutet och deladt inuti i en mängd oregelmässigt buktiga rum och gångar, å hvilkas väggar sporbädden är utbredd, bildad, såsom vanligt hos Ascomycetes, af sporsäckar och mellan dem stående parafyser. Endast genom fruktkroppens förruttnelse blifva sporerna fria. Den mest värderade tryffelarten är den genom sin fina lukt och smak läckra svarta tryffeln, T. cibarium Pers., som växer i södra Frankrike och Italien, i synnerhet i Piemont, samt uppsökes med tillhjelp af hundar eller svin, hvilka vädra rätt på den underjordiska svampen. Denna tryffel är en vigtig handelsartikel och har förr varit officinel, såsom ett aphrodisiacum, under namnet tubera esculenta. Näst den svarta tryffeln i värde kommer den gråa, T. cinereum Pers., som äfvenledes förekommer i Italien och utmärker sig genom en löklik lukt. Öfriga tryffelarter äro mindre värderade. I norra Afrika växer en hvit tryffel, Terfezia Leonis Tul., som är en stor läckerhet för araberna. Samma art är, egendomligt nog, funnen ett par gånger äfven i Sverige. En annan i Södermanland vid Stjernhof funnen gråhvit tryffel med knytnäfstora knölar, Cheiromyces maeandriformis Fr., är ock en verklig läckerhet med mycket stark arom. En liten ny tryffelart, Tuber svecicum Wittr., är funnen på Värmdön samt en gång vid Karlberg och i Vestergötland. Hösten 1891 påträffades i Upland vid Lidehäll, Vallby socken, en art äkta tryffel, T. rapaeodorum, och på samma egendom hafva förut funnits de sällsynta oäkta tuberacéerna Melanogaster variegatus och Hymenogaster vulgaris. -- Till Tuberaceae hör ock hjortsvampen, Elaphomyces granulatus Fr., hvilken icke är ätbar (se Elaphomyces). O. T. S.