Tunnprof

Tunnprof (T. dünnschliffe, Fr. plaques minces), miner., petrogr., för mikroskopisk undersökning tunnslipade preparat af mineral och bergarter. Preparatens tunnhet måste vara sådan, att de blifva genomskinliga och att man genom dem kan läsa vanlig tryckt stil. Deras tjocklek brukar variera emellan 0,05 och 0,02 mm. För deras förfärdigande väljer man en lämplig, sprickfri, ej för tjock skärfva och planslipar densamma för hand med smergel mot en tackjernsskifva, vanligen qvadratisk af 35--50 cm. sida. Sedan stenen blifvit jämnslipad, begagnas finare smergel och polerad stålskifva, så att den slipade ytan blir speglande. Derefter fästes den på ena sidan slipade stenen med kokt canadabalsam på en glasbit af 50 X 30 mm. storlek; och under det man håller i glaset, nedslipar man profvet på dess andra sida till behörig tjocklek och efter hand med allt finare slipmateriel. Efter rengöring öfverföres den tunnslipade stenen på ett nytt rent glas, vanligen af 48 X 28 mm. storlek, lägges i canadabalsam och täckes med ett tunnt (0,3--0,1 mm.) glas, vanligen qvadratiskt och af 25 mm. sida. Sjelfva stenprofvet afpassas från början efter täckglasets storlek, med beräkning att detsamma under slipning och öfverföring blir något, stundom ganska mycket, förminskadt. För vissa speciella behof förfärdigas större tunnprof, som då erfordra såväl glas af större dimensioner som ock betydligt mera arbete. Då man vill förfärdiga tunnprof efter en viss riktning å en kristall, eller s. k. orienterade snitt, begagnar man vanligen maskin för utskärning af första plattan. Äfven för vanliga tunnprof kan maskinhjelp begagnas för en tunn plattas utskärande; men vid sjelfva tunnslipningen har man ännu ej lyckats undgå slipningen för hand, som, efter förvärfvad vana och med iakttagande af behörig noggranhet, ej är så tidsödande, som man föreställer sig. Ehuru tunnprof af förstenadt trä redan på 1830-talet försöktes, är det först sedan engelsmannen H. C. Sorby 1850 gjorde dylika af bergarter, som denna metod fått så stor betydelse för petrografiens studium. Redan på 1860-talet hade flere petrografer och mineraloger blifvit förtrogna med saken, och numera finnes knappast något spörsmål inom den teoretiska petrografien och dess tillämpning i praktiken, der man ej tager mikroskopet och tunnprofvet till råds för omdömet. Ant. Sj.