Tyrtaios

Tyrtaios (Lat. Tyrtaeus), forngrekisk lyriker (elegiker), hvilken under det 2:dra messeniska kriget (685--668 f. Kr.) genom sina krigiska sånger eldade spartanernas mod och väckte till nytt lif det domnande medborgaresinnet. En sägen berättar, att T. var af jonisk härkomst och att athenarna skickat honom till Sparta, då spartanerna hos dem anhöllo om undsättning. Möjligen har denna sägen sin grund dels deri att man förblandat den attiska staden Afidna l. Afidnai, hvilken uppgifves såsom T:s födelseort, med en stad af samma namn i Lakonien, dels äfven i den omständigheten att han i Sparta infört elegien, som var en ursprungligen jonisk diktart, och begagnade sig af jonisk dialekt. Berättelsen att T. var halt har man velat förklara såsom en allegorisk hänsyftning på det elegiska versmåttet (se Distikon), i hvilket en längre och en kortare vers äro parvis förenade. Mest berömd bland hans elegier var en med titeln Evnomia, i hvilken han för sina landsmäns ögon ställde bilden af forntida medborgaredygd i öfverensstämmelse med de lykurgiska lagarna och derigenom kraftigt bidrog till afhjelpande af uppkomna missförhållanden inom samhället. Äfven författade han krigiska marschhymner på anapestiskt versmått och dorisk dialekt. I behåll varande fragment af hans dikter äro utgifna bl. a. af Bergk i samlingen Poetae lyrici graeci II (4:de uppl. 1882). A. M. A.