Underskrift. En skriftlig handling försättes i ett afslutadt skick derigenom att den eller de personer, hvilka skola bära ansvaret för dess innehåll, förse den med sina namnteckningar. Enligt regel behöfver detta icke ske egenhändigt, utan kan verkställas äfven af annan i enlighet med laga uppdrag. Der så sker, utmärkes det vanligen i sjelfva underskriften. På ifrågavarande sätt undertecknar också köpman handling med sin firmas namn, ämbetsman å domstols, verks eller annan myndighets vägnar. Vid tvist har den, som åberopar sig å en urkund, att styrka dels behörigheten hos den, som verkställt underskriften, dels dess äkthet. I detta senare afseende har i äldre tider lagts en synnerlig vigt derpå att sigill åsatts handlingen. För närvarande frågas åter i främsta rummet efter huruvida vittnen närvarit vid undertecknandet. Stundom höra t. o. m. sigill (rättegångsfullmakt, dom) eller vittnespåskrift (köpekontrakt, testamente, äktenskapsförord, medgifvande af inteckning) enligt lag till underskriftens fullständighet. Härförutan har handlingen intet rättsligt värde eller medför i allt fall ej omedelbart de rättsliga förmåner, som eljest äro förenade med densamma. A. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Underskrift
Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1342 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗