Ungern.
2238
ångfartyg, om 63,025 tons, och 855 pråmar, om 325,770 tons. Från 1867 till 1896 har U. utgifvit omkr. 175 mill. kr. på förbättring af sina vattenvägar. Ett ofantligt framsteg i detta hänseende är undanrödjandet af de hinder, som Jern-porten i Donau lade i vägen (se Donau. Suppl.). Bland de många marknader, som förmedla den inländska handeln, förtjenar nämnas de i Köbanya (T. Steinbfuch), nu införlifvadt med Budapest, som har den största omsättning af svin i Europa (500 - 600 tusen om året). Jernvägarna i konungariket hade 1897 en längd af 14,916 km. 1889 infördes å dem, först i Europa, persontariff byggd på zonberäkning (se Zontariff).
Befolkningsförhållanden. Af konungarikets civilbefolkning, 17,349,398 pers. (15,133,494 i U.-Siebenbtirgen) voro 7,426,730 magyarer (7,356,874 i U-.Siebenbilrgen), 2,107,577 tyskar (1,988,589 i U.-Siebenbtlrgen), 1,910,279 slovaker (1,896,641 i U.-Siebenbttrgen), 2,591,905 rumäner (2,589,066 i U.-Siebenbtlrgen), 383,392 rutener (379,782 i U.-Siebenbtlrgen), 1,554,000 kroater (183,642 i U.-Siebenbllrgen), 1,057,264 serber (495,105 i U.-Siebenbtlrgen), 94,079 slö-vener (70,912 i U.-Siebenbttrgen) och 223,572 andra (zigenare m. fl.; 172,883 i U.-Siebenburgen). I procent var antalet för hela konungariket följande: magyarer 42,si, serbokroater 15,os (6,09 proc. serber, 8.90 kroater), rumäner 14,94, tyskar 12,i5, slovaker ll,oi, rutener 2,21, andra 1,83 proc. och för U.-Siebenburgen ensamt: magyarer 48,6i, rumäner 17,n, tyskar 13,i4, slovaker 12,5s, serbo-kroater 4,48, (serber 3,2?, kroater l,2i), rutener 2,si och andra l.c-2. Magyarerna, ehuru i antal öfverträffande hvarje annan nationalitet, bilda dock långt ifrån majoritet bland befolkningen; i hela konungariket äro de föga mer
än 2/6' ocn,
egentliga U. (med
,
Siebenburgen) utgöra de ej hälften. Den officiella statistiken innehåller en redogörelse för de olika nationaliteternas tillväxt under det halfva århundradet 1840 - 90. Det magyariska elementet har under denna tid ökats från 38, n till 42,si proc., tyskarna likaledes ökats från ll,os till 12,js proc. (ehuru de minskats under sista årtiondet, ty 1 880 utgjorde de 12,49 proc.). Alla andra nationaliteter hafva minskats: serbo-kroaterna från 16.65 till 15,05, rumänerna från 17,jo till 14,94, slovakerna från 13,io till ll,oi, rutenerna från 3,44 till 2,2i proc. Under samma tid har den absoluta tillväxten varit för magyarerna 51,25 proc., för tyskarna 48,43 proc., för serbokroaternä 21, ?s, för rumänerna 17,68 och för slovakerna 13,22 proc» ; rutenerna hafva deremot minskats, ej blott relativt, utan äfven absolut, från 442,903 år 1840 till 383,392 år 1890 eller med 13,44 proc. Enligt 1890 års folkräkning talades det magyariska språket, utom af magyarerna, af 24,48 proc. tystar i konungariket och af 25,ie proc. tyskar i U.-Siébenbllrgen, af 12 proc. slovaker, 6,90 proc. rumäner, 3,95 proc. serbo-kroater, 13,45 proc. slovener samt af 18,86 proc. af andra folk. - Med afseende på kulten voro 1890 i konungariket 50,84 proc. (i U.-Siebenburgen 47,84 proc.) rom katoliker, 9,63 (resp. 10,9e) proc. grek. och armeniska katoliker (rutener och rumäner), 15,i? (resp. 13,64) proc. orientaliska greker (serber och ru-
mäner), 6,94 (resp. 7,so) proc. lutheraner (slovaker och tyskar), 12,83 (resp. 14,62) proc. reformerta och 3,36 (resp. 0,4i) proc. unitarier (i några siebenbtlrg-ska komitat) samt 4,is (resp. 4,e?) proc. israeliter. - S. å. voro af konungarikets befolkning öfver 6 år 57,5 proc. af mankön och 43,s proc. af qvinkön (i egentliga U. och Siebenburgen resp. 60,2 och 46,4 proc.; i Kroatien 39,s och 25,2 proc.) kunniga i läsning och skrifning; kunniga endast i Läsning voro i hela U. 1,7 proc. bland män och 5,9 proc. bland qvinnor (i egentl. U. och S. resp. 1,9 och 6,6; i Kroatien 0,4 och l proc.).
Historia. Under de senaste åren har det politiska lifvet i U. fått sin förg hufvudsakligen af en kyrkopolitisk strid. Tisza (se denne), som i femton år (1875-90) varit ministérens chef, efterträddes af grefve Szapåry (Mars 1890-Nov. 1892), hvilken genomdref zon-tariff för statsbanorna och slöt handelsfördrag med Tyskland, Italien, Belgien och Schweiz. Redan en i Febr. 1890 utfärdad förordning, att prest, som döpt barn, födt i blandadt äktenskap, skulle meddela presten af den andra bekännelsen detta för att af honom antecknas, hade mötts af det häftigaste anfall från det katolska presterskapets sida, Szapåry vidhöll den och ämnade framlägga förslag till obligatoriskt civiläktenskap, men _då kejsaren uttryckte sitt ogillande, afgick han. Hans efterträdare Wekerle (Nov. 1892-Dec. 1894) framlade emellertid 1893 förslag till lagar om obligatoriskt civiläktenskap, obligatoriskt införande af civilståndsregister, föräldrars rätt att vid blandade äktenskap bestämma barnens religion, fri religionsutöfning, judarnas upptagande bland de erkända trossamfunden samt lyckades trots öfverhusets ihärdiga motstånd genomdrifva de tre för&ta förslagen (sanktionerade d. l Okt. 1894). De utbrott af magyarisk chauvinism, som visade sig vid Kossuths död (d. 25 Mars 1894), då bl. a. hans son i föredrag landet rundt fordrade en ren personalunion, och i förföljelserna mot medlemmarna af den rumänska nationalitetskongressen i Siebenburgen (Juli 1893), hvilken fordrade ett slut på de magyariska myndigheter-, nas öfvergrepp och kränkningar af 1868 års nationalitetslagar, minskade konungens förtroende för Wekerle. Dennes efterträdare Banffy (Jan. 1895 -Febr. 1899) hade tillfredsställelsen att se de två öfriga kyrkopolitiska förslagen blifva lag (1895). Den storartade utveckling af U:s näringar, som visade sig vid den i sammanhang med nationalfesten till firande af tusenårsminnet af magyarer nas bosättning i Ungern föranstaltade »millennium-utställningen» i Budapest (1896) gaf Österrikes riksråd ett af skälen att fordra en höjning (från 31 proc. till 42) af U:s qvot i monarkiens gemensamma utgifter (se Österrikisk-ungerska monarkien, sp. 742, och Suppl). Då riksrådet ej ville förnya den med 1897 utlöpande gamla öf-verenskommelsen härom (ausgleich], förlängdes den af kejsaren med stöd af § 14 i österrikiska författningen ett par gånger provisoriskt t. o. m. den l Jan. 1899, och den ungerska riksdagen lemnade sitt bifall dertill. Till tack derför och för Bahffys försäkran om ungrarnas beredvillighet att upprätthålla, ja ännu närmare tillknyta tulloch handelsföreningen samt annan samhörighet med Österrike gaf kejsaren sitt bifall till en lag om ma- 2239
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.