Usagara

Usagara, land i tyska öst-Afrika, v. om Bagamojo. Det är ett bergland, genomdraget af flere bergskedjor, af hvilka de centrala Rubehobergen äro de högsta (1,878 m.). Mellan bergen ligga vidsträckta slätter: i ö. den sumpiga och osunda Makata, i v. den ödsliga och enformiga Marenga m'kali. Hufvudfloden är Mukondogua, som upprinner i nord vestra delen af U., flyter genom sjön Ugombe (657 m. höjd), genombryter centralkedjan och inträder på slätten, der den från h. upptager Myombo och Makata samt längre ned från v. Uami, hvilken, ehuru liten, ger sitt namn åt floden till dess utlopp midt emot Sansibar. Klimatet är kallt och fuktigt samt osundt på låglandet. Slätterna och låglandet äro betäckta med svartmylla, som under regntiden betäckes med vatten och under den torra förvandlas till en hård skorpa. Der vattnet är föga djupt, bär marken en rik vegetation och jättelika träd. En af de största byarna är Mbamba, i sydöstra U., med omkr. 200 hyddor. I U. ligga ock de franska missionsstationerna Kondoa och Mrorogo, n. om Mukondogua, och i norra delen af landet de engelska Mpuapua och Kisokue. Tyskarna, under hvilkas protektorat landet står sedan 1885, hafva anlagt några handelsplatser, bl. a. Kiora och Sima vid Mukondogua. Landet har genomkorsats af en mängd resande, och missionsstationerna hafva varit utgångspunkter för många forskningsresor, så att landet nu är väl kändt. Uasagara (befolkningen i U.) äro delade i flere stammar, dels ännu vilda, dels mera hyfsade genom sin förbindelse med suaheli, araber och hvita. Beständigt mål för sina grannars angrepp, äro de alltid på sin vakt, färdiga att fly vid första tecken. Deras språk, deladt i flere dialekter, är ett af de mest utbredda i det inre af Öst-Afrika. Det talas af några folk ända till Mombas.