Utmål, bergsv., kallas det utrymme å marken, hvilket, för en inmutad fyndighet, af bergmästare vid i laga ordning kungjord förrättning (»utmålsförrättning»; se nedan) anvisas, och inom hvilket derefter grufegaren har rätt att med andras uteslutande bedrifva sitt arbete såväl ofvan som under jord. Enligt k. förordn. om grufvors utmål d. 20 Okt. 1741 skulle utmålen hafva olika storlek och form alltefter de fyndiglieters art och förekomstsätt, som inom utmålen bearbetades. Så t. ex. erhöllo enligt denna förordning jernmalmer utmål »i jemsidig fyrkant af tvåhundrade famnar i längd och bredd». Fyndigheter för ädlare metaller fingo utmål, som efter malmens förekomstsätt kunde vara än femtio famnar i längd och bredd, än femtio famnar i längd och tjugo famnar i bredd »ehvart sig (malm-)gången vrider eller vänder», o. s. v. Kalkstensbrott fingo utmål med tjugo famnars längd och bredd. Mot djupet följde utmålen malmernas sidostupning eller donläge. Uti 1855 års grufvestadga, der rätten till inmutning af kalksten m. fl. stenarter redan var borttagen, ändrades föreskrifterna om utmålens storlek. Utmålen för bergmalmer äfvensom för svafvelkis och blyerts skulle enligt sistnämnda stadga utläggas till en storlek af högst 100 famnar i qvadrat. Stenkolsutmål voro bestämda till 200 famnar i qvadrat, och för sjö- och myrmalmer samt varp lämpades utmålen efter omständigheterna, dock med någon inskränkning. På djupet följde äfven enl. 1855 års stadga utmålen fyndigheternas donläge. Enligt nu gällande grufvestadga af d. 16 Maj 1884 är rätten till inmutning af sjö- och myrmalmer, varp och stenkol (rätten till stenkolsfyndigheter förvärfvas numera genom koncession enligt lag af d. 28 Maj 1886) borttagen, och utmålen för de inmutningsbara fyndigheterna kunna erhålla en maximistorlek af 200 m. i qvadrat. Utmålens gränser på djupet skola räknas lodräta, för så vidt det kan ske utan intrång för äldre utmål. Utmålen behöfva ej alltid vara af qvadratisk form, utan kunna, såsom ock var fallet enligt 1855 års stadga, utläggas i den sträckning, som pröfvas lämplig, endast att kroklinier och spetsiga vinklar undvikas och längden, såvidt möjligt är, ej blir större än dubbla bredden. Ytvidden af ett jernmalmsutmål var enl. 1741 års stadga ungefär 12,7 har. Enligt 1855 års stadga voro stenkolsutmålcn likaledes ungefär 12,7 har, men malmutmålen högst ungefär 3,2 har. Enligt 1884 års stadga är utmålens storlek högst 4 har. Utmålsgränsernas läge och utsträckning angifvas medelst s. k. utmålsrösen, d. v. s. runda eller fyrkantiga stenhopar med en uppstående sten i midten, hvilka anbringas å marken, oftast i utmålens hörn, men stundom ock i sidorna eller i midtlinien.
För att utmål skall kunna för en fyndighet anvisas, fordras att fyndigheten skall vara inmutad och den af inmutningen följande rätten försvarad. Ansökning om utmals tilldelande skall ingifvas, så snart fyndigheten blifvit blottad och prof deraf erhållits, och detta skall hafva egt rum senast inom 3 år från mutsedelns datum, derest icke, på begäran, uppskof af bergmästaren lemnats. Sedan ansökningen inkommit till bergmästaren, skall denne, så fort ske kan och tjenlig årstid är for handen, företaga den begärda utmålsförrättningen. Ansökningen och den för förrättningens företagande bestämda dagen delgifvas egare och nyttjanderättsinnehafvare till den mark, hvarå utmålet skall läggas, samt kungöras i kyrkan till den församling, der marken är belägen. Detta skall ega rum minst 30 dagar före förrättningen. Vid denna biträdes bergmästaren af två »gode män» äfvensom, der så anses erforderligt, af landtmätare, som K. M:ts befallningshafvande i länet förordnar. Senast vid utmålsförrättningen skall jordegaren gifva tillkänna om han vill deltaga med inmutaren i arbetet å fyndigheten, och vidare skola vid denna förrättning framställas alla de invändningar eller det klander, som tilläfventyrs någon kan hafva att göra emot inmutningen, så att, då grufvan erhållit utmål, rättigheten till densamma må vara så mycket som möjligt betryggad. Det sistnämnda gäller dock ej rättsförhållandet mellan särskilda inmutare. Gillas invändning mot förrättningen, upphör densamma; ogillas den, fortgår förrättningen. Utmålet utstakas å marken så, som lämpligt pröfvas (dock skall alltid inmutningspunkten falla inom utmålet och förses med de ofvannämnda rösena. Karta skall deröfver upprättas och bifogas utmålsprotokollet, hvilket bör upptaga fullständig beskrifning öfver utmålet med dess belägenhet och sträckning. Äfven alla beslut, som af bergmästaren vid förrättningen afsägas, skola, jämte hvad i öfrigt vid förrättningen förekommit (såsom frågor om lösen för marken inom utmålet o. s. v.), intagas i protokollet. Protokollet skall åtföljas af besvärshänvisning, innehållande fullständig underrättelse om hvad missnöjd part må hafva att för talans fullföljd iakttaga. Kostnaden för förrättningen gäldas af grufegaren. Th. N-m.