Utmätning

Utmätning (»exekution» i inskränkt betyd.), en af exekutiv myndighet vidtagen åtgärd, hvarigenom ett förmögenhetsobjekt undandrages egarens fria förfogande för att i viss ordning användas till godtgörande af dennes skuld. För vinnande af utmätning erfordras i allmänhet, att betalningsskyldighet är gäldenären ålagd genom domstols eller öfverexekutors utslag. Dock må äfven utan sådant beslut utmätning ske för fordran, som grundar sig på inrop vid lösöreauktion, såvida gäldenären vid utmätningstillfället utan jäf erkänner skulden, äfvensom för utskylder och vissa allmänna afgifter m. m. Utom i fråga om auktionsfordran erfordras icke att gäldenären är tillstädes vid utmätningen, såvida han senast dagen förut underrättats om tiden för densamma; vid utmätning för utskylder m. m. fordras ej ens sådan underrättelse. -- Vid utmätningen bör naturligtvis så förfaras, att å ena sidan borgenärens intresse att erhålla full trygghet för fordringens utbekommande tillgodoses, men å andra sidan gäldenären icke tillskyndas onödig uppoffring. Lagen bestämmer derför i hvilken ordning särskilda förmögenhetsobjekt böra tagas i mät, väsentligen efter den grundsatsen att det, som är lätt och säkert säljbart, först utmätes och i sista hand sådant, som icke utan svårighet eller förlust finner köpare, eller som gäldenären icke utan synnerlig olägenhet kan undvara. Helt och hållet undantages från utmätning det för gäldenären allra nödvändigaste, äfvensom innestående aflöning för allmän eller enskild tjenst och pension å rikets stat. -- Då utmätningen afser att bereda borgenären trygghet för fordringens utbekommande genom det utmättas realisation, måste de utmätta föremålen undandragas gäldenärens fria förfogande. Detta sker på olika sätt alltefter föremålens beskaffenhet. Lös egendom tages af utmätningsförrättaren i förvar eller förses med särskildt märke. Utmätning af fastighet antecknas i inteckningsprotokollet, derest fordringen icke redan är intecknad, och syssloman kan förordnas att öfvertaga egendomens förvaltning. Utmätning af en gäldenärens fordran kungöres den, hvilken betalningsskyldighet åligger, såvida icke fordringshandlingen är »löpande», då handlingen tages i förvar af utmätningsförrättaren. Utmätning medför -- derest icke inom en månad konkurs inträffar -- för borgenären förmånsrätt i det utmätta gent emot andra borgenärer. Befinnes vid utmätningstillfället gäldenären sakna full tillgång till fordringens gäldande, eger borgenären -- för att skaffa i dagen tilläfventyrs undanhållna tillgångar -- få honom försatt i konkurs. I. Afz.