Utopi (Nylat. utopia), fantastisk föreställning om ett mönsterland, i hvilket allt är ordnadt genom de fullkomligaste lagar och inrättningar; tanke på eller förslag till en samhällsförbättring, som i verkligheten ej kan genomföras; idealstat, fantasisamhälle, »ett himmelrike på jorden». Ordet (af Grek. öu, icke, och topos, ställe, således: »ett ingenstädes befintligt land») bildades af Thomas Morus (se denne) och nyttjades af honom, såsom namn på en ö, i hans stats- eller samhällsroman »De optimo statu reipublicae deque nova insula Utopia» (1516). Den äldsta kända skrift på detta område är Platons »Staten», hvilken mer eller mindre tjenat till mönster för de flesta senare kommunistiska fantasimålningar fr. o. m. Morus' ofvannämnda till E. Bellamys »Looking backward» (1888; »En återblick», 1889) och Th. Hertzkas »Freiland» (1889). Jfr Kleinwächter: »Die staatsromane» (Wien 1891). -- Utopisk, hörande till en drömd idealstat; fantastisk, drömd, overklig, outförbar. -- Utopist, person, som sysslar med opraktiska verldsförbättringsplaner eller öfverlemnar sig åt drömmar om en fullkomlig lycka för alla menniskor redan i denna verlden.
Nordisk familjebok · första upplagan
Utopi
Ämne: Personbeteckningar och främmande ord · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1593 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗