Utropstecken (Lat. signum exclamationis), gramm., ett skiljetecken, som består af en punkt med ett komma öfver (!) och nyttjas för att angifva den retoriska tonförstärkning, som härrör af en mera upprörd stämning hos den talande (glädje, förtjusning, smärta, förtviflan, öfverraskning, afsky, ovilja, önskan, befallning, tilltal i vokativ). Utropstecken sättes sålunda efter utrop (efter enstaka stående interjektioner och imperativ eller i slutet af en period), efter önskesatser och uttrycksfullare tilltal. I satiriskt syfte nyttjas icke sällan utropstecken inom parentes, t. o. m. fördubbladt, för att framhålla det besynnerliga, oriktiga eller löjliga i ett uttryck, ungefär på samma sätt som det latinska ordet sic (»så») begagnas. Under 1500-talet infördes utropstecknet i editioner af latinska författare.
Nordisk familjebok · första upplagan
Utropstecken
Ämne: Tecken och märken · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 1603 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗