Valamo, grekisk-ryskt kloster på en af öarna i en mindre, enstaka ögrupp i finska andelen af Ladoga, omkr. 23 km. från närmaste fastland (Sordavala socken, Finland) samt 20 km. utom de yttersta skären. Ögruppen, hvars areal är 3,413 har, och hvars jordmån är bergig och sandartad, är odlad såsom en trädgård, tack vare ansträngningarna från klostrets sida, hvilket numera ensam besitter den. Klostret, ett nybygge från det grekiska Athos, säges hafva blifvit grundlagdt 992; det upphöjdes 1821 till första rangen. Det är synnerligen rikt samt eger särskilda besittningar i Finland, såsom strandfiske i Ladoga, hemman i Impelaks m. m. Klosterbyggnaden är praktfull och innehåller bl. a. 4 större samt flere mindre kyrkor, 2 borggårdar, rum för mer än 100 munkar, särskilda afdeln ingår för resande m. m. V. besökes flitigt af resande, som på platsen herbergeras och undfägnas af munkarna. Under krigen mellan Sverige och Ryssland ödelades det flere gånger. En tid från 1685 intill stora nordiska krigets utbrott beboddes det af svenska kolonister. Såsom ett historiskt minne af de forna krigen visas ännu en marmorerad trätafla, lagd liksom en grafsten på en jordhög invid klostret, på hvilken tafla läses en rysk inskrift af följande hufvudsakliga innehåll: På detta ställe är kroppen begrafven, år 1371 öfverlemnad åt jorden, af svenske konungen Magnus, hvilken, antagande det heliga dopet, vid döpelsen kallades Gregorius. I Sverige är han född år 1336, år 1360 upphöjd på tronen. Med stor härsmakt öfverföll Magnus de rätttrogne ryssarna och inskeppade sig på en flotta i Ladoga, men Gud bistod de sina, förstörde hans flotta, så att hela hans krigshär drunknade. Magnus ensam blef på en planka vräkt på Valamo holme, der han af munkarna blef vederqvickt, antog grekiska läran och dog tre dagar efter sin ankomst. -- Det är öfverflödigt att nämna, att dessa uppgifter icke det minsta öfverensstämma med hvad svenska historiska källor förtälja om konung Magnus Eriksson. A. G. F.
Nordisk familjebok · första upplagan
Valamo
Ämne: Kloster och klosterliv · Ordnar, kloster och dekorationer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 107–108 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗