Vallgren, Ville, finsk bildhuggare, född d. 15 Dec. 1855 i Borgå, började sina konststudier för K. E. Sjöstrand och fullföljde dem från 1878 i Paris, till en början vid École des beaux-arts under J. P. Caveliers ledning. 1879, 1880 och 1882 erhöll han mindre understöd af finska statsmedel och 1884 af finska konstföreningen det s. k. Hovingska stipendiet (3,000 mk). Vid konstföreningens premietäflan 1883 tilldelades honom första priset, vid allm. finska konstutställningen i Helsinglors 1885 »mention honorable». I Paris, der han exponerat på alla »salonger» sedan 1880, hafva senare större utmärkelser kommit honom till del. Vid 1886 års salong erhöll han »mention honorable» för en staty, kallad »Eko», vid världsexpositionen 1889 en första guldmedalj, och 1890 hedrades han med inköp för franska statens räkning af en mindre marmorrelief, »Ofelia», och beställning på en bystgrupp i marmor, kallad »Moderskärlek». I Finland kom han till allmänt erkännande egentligen först genom en utställning, som han föranstaltade hösten 1890 i Helsingfors. -- Bland V:s arbeten må nämnas: Herdegosse (statyett i försilfrad gips, 1879; tillh. finska konstfören.), Faungosse, spelande pipa (statyett i bronserad gips, 1881: tillh. finska konstnärsgillet), Torpflickan (efter Runebergs dikt, staty i gips, 1882; tillh. finska konstför.), Fiskaregosse (statyett i brons, 1883), Höräfserska (staty i gips, 1884), Gosse lekande med en kräfta (statyett i marmor, 1884; tillh. finska konstför.), Näckrosen (qvinlig byst i färgad gips, 1885), Mikael Agricola (staty i gips, 1886; beställd för Nikolaikyrkan i Helsingfors); Eko (staty i marmor, 1886; i enskild ego i Helsingfors); Torgils Knutsson (staty i bronserad gips, 1887, i Viborgs rådhus; var ämnad att i brons resas i Viborg, hvilket dock af politiska skäl måste uppgifvas), Marjatta (motiv ur Kalevala, staty i gips, 1888), Ofelia (reliefhufvud i marmor, 1889; tillh. franska staten), Aino (motiv ur Kalevala, staty i gips, 1889), Kristus på korset (reliefbyst i marmor, 1890; tillh. finska konstfören., var i gips utst. på verldsexpos. i Paris 1889), Johannes döparen (byst i färgad gips, 1890), Moderskärlek (1891, bystgrupp, i marmor beställd af franska staten) samt åtskilliga porträttbyster: författaren Aug. Strindberg (gips, 1884), målaren A. Edelfelt (1887), arkit. K. L. Engel (brons, 1888), skådespelerskan fru Ida Aalberg-Kwekäs (1890) och kompositören Fr. Pacius (1891, för univers. i Helsingfors). Dessutom har V. utfört dekorativa arbeten för byggnader i Helsingfors, nämligen 16 porträttreliefer (i cement) af berömda konstnärer för fasaden af Ateneum (1886) och genier, hållande Finlands vapen, för finska ständerhuset (1890). De flesta af dessa verk äro utförda i Paris, der konstnären nästan oafbrutet vistats. -- V. utvecklade sina rika konstnärsanlag tämligen långsamt, hvilket väl kan förklaras delvis deraf att han jämförelsevis föga begagnat sig af undervisningen i konstskolor, delvis äfven deraf att han länge saknade tillfälle att behandla större uppgifter. Om han i början af sin bana, såsom det uppgifves, visat obenägenhet för strängare skolning och för en tillfyllestgörande utarbetning, har han senare ernått en sällsynt raffinering i formgifningen, något som dock ej förtagit den friskhet och liffullhet, som nästan alltid utmärkt hans arbeten. Redan i »Torpflickan» visar sig en sträfvan att fördjupa känslan, och samma uttryck af vaket drömmande återkommer äfven i Johannesbysten och i Kalevala-jungfrun Aino. En verklig triumf firar konstnärens förmåga af känsloskildring i Kristushufvudet, som tillika i afseende å originalitet och formfulländning torde få anses stå högst af hvad V. hittills producerat. I »Marjatta» åter är qvinnokroppens veka skönhet hufvudsaken. I formgifningen ansluter V. sig afgjordt till den moderna franska skulpturen. »Marjatta» och »Aino» tillhöra på samma gång genom sina motiv (ur den finska nationalsången) en riktning inom den nyaste finska konsten (Edelfelts »Mattaleena och Kristus», A. Galléns triptychon till Ainomyten m. fl.), som kan blifva betydelsefull för dess vidare utveckling. J. J. T.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vallgren
Ämne: Bildhuggare (biografier) · Bildhuggare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 186–187 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗