Vandra, sjöv., säges stundom om ett segel, block e. dyl., som löper långs ett tåg, vid hvilket det qvarhålles af en kaus, en stropp o. s. v. En kompass säges »vandra», då skifvan, tillföljd af nålens ringa riktkraft, gör stora och många svängningar, innan hon stannar, och derigenom betydligt försvårar styrningen, synnerligast i sjögång. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vandra
Ämne: Segel, rigg och segelfartyg · Sjöväsende och sjömanskap
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 240 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗