Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Vatten och bröd

Ämne: Straffrätt: brott, straff och straffprocess · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 395 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Vatten och bröd, jur. Redan i Visby stadslag heter det å flere ställen om den, som ej förmår erlägga ådömda böter: »böte med vatten och bröd» eller »böte med kroppen, nämligen med vatten och med bröd». Äfven i gårdsrätterna förekommer denna straffart. Att »ligga i tornet eller kistan och äta vatten och bröd» är ett straff, som träffas redan i de äldsta af dessa. För den allmänna lagstiftningen förblef vatten- och brödstraffet länge så godt som alldeles främmande. Blott på ett enda ställe stadgar landslagen såsom förvandlingsstraff att »ligga i konungens häkte och äta vatten och bröd». Från senare hälften af 1600-talet möter emellertid fängelse vid vatten och bröd mycket ofta i lagar och författningar än såsom förvandlingsstraff, än såsom omedelbart ålagdt straff. I 1734 års lag gjordes ett ganska rikligt bruk deraf. Längsta tiden enligt denna lag var 28 dagar, den kortaste 4. Genom 1864 års strafflag afskaffades vatten- och brödstraffet såsom omedelbart ådömd bestraffning och bibehölls endast såsom förvandlingsstraff. Längsta tiden blef då 20, den kortaste 3 dagar. Genom lagen af d. 16 Maj 1884 blef slutligen hela denna straffart aflyst i Sverige, och böter förvandlas numera till enkelt fängelse. -- Såsom vatten- och brödstraffet i Sverige verkställdes: utan afbrott och utan rätt för fången att erhålla salt utöfver den ringa qvantitet, som ingick i brödrationcn (i Danmark och Norge, der detta straff ännu är bibehållet, verkställes detsamma med afbrott, i allmänhet efter hvar femte dag, hvarförutom fången jämte vatten och bröd erhåller salt), var detta straff till sin hufvudsakliga karakter ett kroppsstraff. Såsom sådant träffades detsamma i viss mån af samma anmärkningar, som riktats emot de gamla hos oss omkr. midten af 19:de århundradet afskaffade kroppsstraffen (se d. o.). Dessutom var det en uppenbar inkonseqvens, att, ehuru böter utgjorde den lindrigaste af strafflagens straffarter och jämförelsevis större förbrytelser bestraffades med enkelt fängelse, böter likväl vid bristande tillgång skulle öfvergå till fängelse med tillägg af svältstraff. J. H-r.