Vermont

Vermont [ve'rmönt], en af Nord-Amerikas Förenta stater, begränsas i n. af Canada (Quebec), i ö. af New Hampshire, från hvilket det skiljes af floden Connecticut, i s. af Massachusetts och i v. af New York, mot hvilket sjön Champlain på mer än 160 km. utgör gräns. Arealen är 24,770 qvkm. Med undantag af Champlain-sjöns omgifning är landet i hög grad kuperadt, erbjudande öfverallt tilldragande, ofta storartade scenerier. Den förnämsta bergskedjan, Green Mountains (»gröna bergen»), efter hvilken staten har sitt franska namn (Verd mont), genomgår staten i nästan hela dess längd i sydvestlig riktning. Utom högsta toppen, Mansfield (1,350 m.), finnas fem toppar af mer än 1,200 m. höjd. Med undantag af de högsta topparna är hela kedjan tätt bevuxen med svart gran (Pinus nigra) samt andra barr- och löfträd (företrädesvis alm och sockerlönn). Vattendragen gå dels till S:t Lawrence (sjöarna Champlain och Memphremagog), dels till Connecticut, hvarjämte ett par tillhör Hudsonflodens vattensystem. Koppar-, silfver-, bly-, guld-, manganoch jernmalmer förekomma, men ehuru många försök till grufdrift gjorts, hafva endast få varit lönande och fortsatts. Statens förnämsta mineralrikedom ligger i dess stenbrott, ty ingen annan stat i unionen har en så mångfaldig och stor rikedom på marmor, hvaraf årligen brytas omkr. 60,000 kbm. Tak- och annan skiffer brytes af utmärkt beskaffenhet jämte granit och saponit. En mängd mineralkällor finnes, några mycket besökta. V:s klimat är, liksom Nya Englands i allmänhet, mycket ombytligt, mildare i Champlain-dalen än ö. om Green Mountains. Under vintern faller ofta mycket snö, som i några trakter qvarligger i 3 månader (staten ligger under södra Frankrikes breddgrad). Jordbruk är statens hufvudnäring. De 35,522 farmerna hade 1880 ett taxeringsvärde af 109,3 mill. doll., och deras afkastning värderades till 22 mill. Hufvudsakligen skördas hafre, majs, hvete och potates. Af lönnsocker tillverkades 1880 5,1 mill. kg. (30,8 proc. af hela unionens tillverkning). Åt ladugårdsskötseln egnas stor omsorg; smör, ost och gödboskap utföras. 1880 funnos 2,874 fabriker med 17,540 arbetare och ett tillverkningsvärde af 31,35 mill. doll., hvaraf största andelen kom på sågverken. Enda hamnen är Burlington vid Champlain-sjön. Jernvägarna hade 1886 en längd af 1,522 km. Folkmängden, som 1791 uppgick till 85,425 pers., hade 1850 vuxit till 314,120, men har derefter, till följd af stark utvandring till Vestern, ökats obetydligt och utgjorde 1890 332,422 pers., utvisande en ökning under sista årtiondet af endast 136 pers. Kongregationalister, metodister, katoliker, baptister och episkopaler hafva de talrikaste församlingarna. 1886 funnos 2,557 offentliga skolor, deraf 39 »highschools» och 25 »academies». Ett statsuniversitet finnes i Burlington (sedan 1800). Författningen är af 1793 med några förändringar. Guvernören väljes för 2 år af alla manliga medborgare, som fyllt 21 år och bott i staten 1 år före valet. Lagstiftande församlingen består af en senat af 30 medlemmar, valda grefskapsvis efter folkmängden, och ett representanthus, bestående af ett ombud från hvarje township (244). Valen ske for 2 år. Till kongressen sänder staten 2 senatorer och 2 representanter. Hufvudstad är Montpelier. -- V. blef kändt för européerna först 1608, då Champlain undersökte den sjö, som bär hans namn. Under de följande 100 åren företogos flere expeditioner mot indianerna. Militärposter anlades af både fransmän och engelsmän, men det första nybygget först 1724. Både New Hampshire och New York gjorde anspråk på landet. 1777 förklarade sig befolkningen, då uppgående till omkr. 30,000 pers., oberoende och sökte säte i kongressen, men blef liksom 1776 och 1782 afvisad. Först 1789 uppgaf New York sina anspråk, och V. upptogs 1791 som den 14:de staten i unionen.