Vitruvius

Vitruvius (Marcus V. Pollio), romersk författare, lefde under Julius Caesar och Augustus, hvilka han tjenade såsom maskiningeniör och arkitekt. Genom förmedling af kejsarens syster Octavia synes han hafva erhållit medel (en pension) till att föra ett bekymmerfritt lif och egna sig åt författareskap i arkitekturen. Han skref och utgaf -- förmodligen omkr. 14 f. Kr. -- tio, kejsaren tillegnade böcker De architectura, afsedda att innehålla en fullständig handledning för arkitekter och ingeniörer. För dessa ställer han målet synnerligen högt och fordrar af teknikern allsidiga kunskaper. Sjelf synes han, oaktadt flitigt studium af grekiska verk och sin egen erfarenhet, dock ej representera höjden af teknisk utbildning, åtminstone sådan han fattar den. Det kan likväl beträffande hans arbete erinras, att de brister detsamma har i ej oväsentlig mån torde bero på den mindre lyckliga framställningen, hvilken är ganska ojämn och på vissa ställen dunkel samt rör sig med svårfattliga tekniska termer. Verket (första uppl. af detsamma utkom i Rom 1468) har emellertid stor betydelse, såsom i sitt slag det enda, som vi från forntiden ega, och emedan det inverkat på den senare byggnadskonsten (jfr Modyl och Pelareordning, sp. 966). Det omfattar två hufvuddelar: böckerna 1--7 om byggnadskonsten, dess grunder och omfattning, materialier, tempelarkitektur, pelareordningarna, offentliga byggnader och platser, enskilda byggnader i staden och på landet samt det dekorativa; vidare böckerna 8--10 om vattenledningar och sol-ur samt mekanik med maskinlära. De teckningar, som åtföljde skriften, hafva tyvärr gått förlorade. Redan tidigt synes ett utdrag af V:s verk, De diversis fabricis architectonicae, hafva utkommit. Han begagnades af Plinius d. ä. och Palladius, hvilket jämte handskrifternas ålder (9:de och 11:te årh.) vittnar mot det paradoxa påstående, som på 1850-talet framkom, nämligen att V:s skrift skulle vara författad i en senare tid af sedermera påfven Sylvester II (d. 1003). R. Tdh.