Vliessingen

Vliessingen l. Vlissingen [flis-], Fr. Flessingue, Eng. Flushing, fordom starkt befäst stad i nederländska prov. Zeeland, på södra kusten af ön Walcheren, ligger vid mynningen af den derst. öfver 4 km. breda Wester Schelde l. De Hond och står genom kanal i förbindelse med Middelburg midt på ön och genom jernväg med landets jernvägsnät. Omkr. 11,000 innev. Stadens hamn, förr krigshamn, ombyggdes 1865 till en första klassens handelshamn, som öppnades 1873. Den består af en yttre hamn af 14 har, 6,7 m. djup vid lågvatten, och två inre hamnar af tillsammans 12 har och 8,3 m. djupa. Hamnmynningen är 180 m. bred, och slussen mellan den yttre hamnen och de inre bassängerna är 20 m. bred. Kajerna, af basalt, hafva 2 km. längd. Hamnen är så byggd, att den lätt kan utvidgas, när handeln fordrar det. Dessutom finnes skeppsvarf. -- Före 15:de årh. var V. blott en by. Sedan vattengueuserna 1572 intagit Brielle, var V. den första nederländska stad, som höjde upprorsfanan mot Spanien och erkände prinsen af Oranien. Jämte Brielle och Kaminekens lemnades den 1585 som pant till drottning Elisabet för penningförsträckningar och hölls besatt af engelska trupper till 1616. Den 17 Aug. 1809 kapitulerade fästningen, efter ett fruktansvärdt bombardement, åt engelsmännen under general Chatham och amiral Strachan, hvilka vid aftåget i Nov. förstörde fästningsverken och alla större etablissement, som Napoleon der anlagt. Detta var enda resultatet af den ståtliga expeditionen mot Walcheren (se d. o.), hvilkens egentliga mål var Antwerpens eröfring. I V. föddes 1607 den holländske amiralen de Ruyter, åt hvilken en staty restes nära hamnen 1841.