Vouet

Vouet [-e'], Simon, fransk målare, f. i Paris 1590, d. derst. 1649, hade till lärare sin fader, Laurent V., en medelmåttig målare, under hvilken han dock utvecklade sig så raskt, att han vid 14 år säges hafva blifvit kallad till England för att porträttera en hög dam, som dit tagit sin tillflykt. Karl I skall förgäfves hafva sökt att hålla honom qvar, ty V. återvände efter någon tid till Frankrike. 1611 fick han tillfälle att följa Frankrikes ambassadör till Konstantinopel, der han målade sultan Achmed I ur minnet, efter att hafva sett honom endast en gång, vid audiensen. 1612 for han derifrån till Venezia, der han studerade Tizian och Veronese, och derifrån drog han 1613 till Rom samt kopierade och studerade derst. Caravaggio och Guido Reni. Från Rom begaf han sig 1620 till Genua, dit kallad af familjen Doria, hvars palats han dekorerade, och der han dröjde två år. Återkommen till Rom, valdes han 1624 till ordförande i Accademia di San Luca och åtnjöt särskildt skydd af kardinal Barberini, som blef påfve under namn af Urban VIII, samt målade hans och hans nevöers porträtt. Han förvärfvade i Rom stort anseende, gifte sig der med Virginia da Vezzo, hvilke» sjelf hade ett namn som framstående pastellmålarinna, och slog sig till ro för en tid, hvarunder han fick uppdrag att måla för Peterskyrkan helgonen Franciscus, Antonius från Padua och Johannes Chrysostomus, en tafla, som blef förstörd, då hon senare nedtogs för att ersättas med en mosaikbild. Men 1627 hemkallades V. af Ludvig XIII, som utnämnde honom till »premier peintre» samt gaf honom pension och bostad i Louvre. Han fick derefter uppdrag att utföra kartonger för statens gobeliner, att dekorera Louvre och Luxembourg och att utföra arbeten för S. Germain. Han målade konungens och alla hofherrarnas porträtt, målade åt Richelieu 1632 i Palais Royal och i Château de Rueil, dekorerade galleriet i Hôtel de Bullion 1634 o. s. v. Ehuru han arbetade med ytterlig lätthet, fick han till slut så många beställningar, att han ej hann mer än att göra utkast till arbetena, som utfördes af hans många lärjungar, men sällan af honom sjelf retoucherades. Till dessa elever hörde hans båda bröder, Aubin och Claude, som dogo före honom. Hans stil, som från början var eklektisk, således allt annat än sjelfständig, blef under denna brådskande massproduktion alltmera maniererad. Hans förnämsta betydelse ligger deri att han utbildade en mängd efterföljare, som målade bättre än han sjelf, och till hans stora rykte hafva särskildt tvänne berömda kopparstickare, Tortebat och Dorigny, bidragit, hvilka båda voro lärjungar och magar till honom. Många af hans arbeten finnas blott i gravyrer. Af hans bibehållna verk må nämnas Nattvarden (i Loretos dôme), som i Italien anses för hans bästa arbete, S. Eustaches martyrium (altartafla i samma helgons kyrka i Paris) samt flere liknande, som från Paris' kyrkor kommit till provinsmuseer i Rouen, Grenoble, Nantes. Särskildt är Louvre rikt på bilder af honom, såsom främst hans ädlaste skapelse: Jesus frambäres i templet, vidare Korsfästelsen, Grafläggningen, porträtt af Ludvig XIII, allegorier af Rikedomen och af Tron m. fl. I Dresden finnes af honom Ludvig d. heliges apoteos, som tillhör hans bästa tid. Få konstnärer hafva blifvit så upphöjda af sin samtid, för att af de efterkommande sättas ned bland medelmåttiga efterhärmare. C. R. N.