Vula,sjöv., omvira eller bekläda någonting med jämna slag af tåg, lina, platting, segelduksremsor l. dyl. till skydd mot nötning eller för att förstärka eller förminska ljud, såsom t. ex. då en åra »vulas» i tullgången. Detta ord användes förr äfven i betydelsen »surra», såsom då bogsprötet fastsurrades till »skägget» (stäfven). Tåget, som nyttjades dertill, kallades vulningståg, träklossarna på bogsprötet, mellan hvilka det låg, vulningsklampar, och de aflånga hålen i skägget, genom hvilka det inträddes, vulningshål. R. N.