Waganda. Se Uganda.
*Wagner, tyska konstnärer. - 2. MariaDoro-thea W. (sp. 57) dog d. 10 Febr. 1792. Hennes son Johann Georg föddes 1744 och dog 1767. - 3. Johann Martin W. (sp. 57), föddes d. 24 Juni 1777. - 6. Anton Paul W. (sp. 59) dog 1895. - 7. Heinrich W. (sp. 59) dog 1897.
*Wagner. 3. H. W. (sp. 61) föddes i Erlangen.
*1. Wagner, W. R. Operan »Die feen» gafe i Munchen 1888, »Die walkilre» första gången dersammastädes 1870, i Stockholm (»Valkyrian») 1895. »Rheingold», »Walkttre» och större delen af »Siegfried» voro komponerade redan före »Tristan». W:s »Gesammelte schriften» utgåfvos i 10 band 1871-83 jämte suppl. 1885. Den för kännedomen af W:s karakter ytterst vigtiga »Briefwechsel zwischen W. und Liszt» utkom 1887. Af tredje omarbetade upplagan af Glasenapps biografi hafva två band utkommit (1894- 96). Ett märkligt verk är »R. Wagners geistige entwickelung» af H. Dinger (I, 1892), som dels beriktigar föregående berättelser om W:s deltagande i upproret 1849, dels påpekar den diametrala motsatsen mellan W:s Feuerbachska ståndpunkt i »Oper und drama» (1851), der W. framhåller texten såsom musikdramats ändamål, musiken såsom blott medel, samt hans Schopenhauerska ståndpunkt i »Beethoven» (1870), der han tvärt om betonar musiken såsom det vigtigaste elementet. H. S. Chamberlain ignorerar i sitt praktverk »Richard Wagner» (1896) Dingers upptäckter, söker bagatellisera nämnda grundmotsats samt framställer W. såsom ett i allo fulländadt idésystem, snarare än såsom en genialisk, lidelsefull och derför äfven motsägelsefull konstnärsnatur. R. Louis (»Die weltanschauuDg R. Wagners», 1898) har förtjensten att återbörda åt W. hans menskliga gestalt och utgår från den riktiga förutsättningen, att W. icke alls var någon filosof, utan i första rummet en konstnär och att hans skrifter ofta stå i motsägelse till hans snilleskapelser samt öfverensstämmer i mycket med Dinger vid teckningen af W:s utvecklingsgång. Dermed torde äntligen literaturen sent omsider vara inne på en riktig väg, der W. får gälla såsom en hetblodig menniska med den romantiska genialitetens alla kännemärken, fördelar och olägenheter, och icke längre af partisinnet utmålas såsom antingen allvist helgon, skurk eller vettvilling. Märkvärdiga .äro flere affall, som gjorts från Wagnerismen. Att Btllow på sistone var affälling, framgår af åtskilliga yttranden, som samlats af Vianna da Motta m. fl. Mesta uppseendet väckte Nietzsches affall, indirekt redan i »Menschliches allzumensch-liches» (1878), öppet i »Per fall Wagner» (1888, »Fallet Wagner», 1898), detta dess mer, som Nietzsches »Geburt der tragedie» (1872) förr ansågs som ett af hufvudstöden för W:s teorier. Se vi på den närvarande, af W. påverkade opera-kompositionen, så erbjuder ställningen mycken likhet med den närmast efter Glucks tid. Liksom ingen af Glucks trogna efterbildare (t. ex. Salieri) kunde hålla sig uppe, hvaremot Glucks reformer inverkade befruktande på alla andra stilars repre-
sentanter, t. o. m. italienismens främste målsman Rossini, så hafva nu visserligen W:s egna musik-dramer tagit en ofantlig fart, men ingen enda rättrogen efterbildning visat sig lifskraftig, hvaremot W:s stil befruktat alla andra, t. o. m. den främste italienaren, Yerdi. Äfvenså har W:s växande popularitet väl undanträngt Meyerbeers, men icke den klassiska operans; Mozarts stycken äro fortfarande lika gångbara som förr. Ett an nät öfverraskande faktum förtjenar beaktas. Rie mann säger, att musikdramerna från W:s sista period nästan alldeles förlorat förmågan att verka såsom absolut musik utanför scenens område. Erfarenheten visar raka motsatsen. Man gifver i London och Paris med framgång icke blott hela akter, utan hela musikdramer af W. såsom konsertmusik, hvilket icke plägar ske med äldre operor. Redan möjligheten att kunna göra detta synes i sin mån bevisa, att W:s reformer, hälst i hans senare verk, äro minst lika mycket af rent musikalisk som af dramatisk natur. Ett monument öfver W. kommer att resas i Berlin (Thiergarten). A. L.
*2. Wagner (sp. 66), Johanna, dog i Wtlrz burg 1894.
*Wagner (sp. 66), Rudolf J. von, föddas 1822.
*Vagnhärad. 5,684 har. 1,123 innev. (1897).
*Vagnsbro. 31,040 har. 4,939 innev. (1897).
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.