Waldis

Waldis, Burkhard, tysk fabeldiktare, f. i Hessen på 1480-talet, blef franciskanmunk i Riga 1523, men omvändes snart till lutherska läran, slog sig på tenngjutareyrket och företog vidsträckta färder kring Europa. 1544 erhöll han ett pastorat i Abterode (Hessen). Död omkr. 1557. W:s förnämsta arbete är Esopus (1548; 5:te uppl. 1584), en samling af 400 fabler och skämtberättelser, bland dem 100 uppfunna af honom sjelf. Han berättar ledigt och väl, med naiv humor och frimodig satir, samt riktar gerna sitt gissel mot de andliges lyten. Vidare märkas hans plattyska fastlagsspel De parabell vam verlorn szohn (1527; å nyo utg. 1851 och 1881) samt en rimmad parafras af Psaltaren (1553). Andra skrifter vittna om hans glödande hat till påfvedömet. W:s fabler äro utg. på nytt 1862 och 1882 (i 2 bd). Jfr K. Gödeke: »Burkhard W.» (1852).