Wallace

Wallace [oå'lles], Alfred Russel, engelsk naturforskare, född d. 8 Jan. 1822 i Usk, Monmouthshire, arbetade jämte sin äldre broder som landtmätare och arkitekt, men öfvergaf snart denna bana för att helt och hållet egna sig åt naturforskning och vetenskapliga resor. 1848--52 följde han Bates på en synnerligen vigtig expedition i Amazonflodens och Rio Negros omgifningar. På hemvägen förlorade han nästan alla sina samlingar och manuskript, men utgaf dock ett arbete, Travels on the Amazon and Rio Negro (1853), som grundlade hans vetenskapliga rykte. Af ännu större betydelse var hans nära åttaåriga vistelse (1854--62) i den Indiska arkipelagen. Under sina forskningar rörande dessa trakters flora och fauna hade han, utan att känna Darwins spekulationer, dragit några slutsatser rörande arternas uppkomst, hvilka han meddelade i afhandlingen On the tendencies of variety to depart indefinitely from the original type, hvilken utkom d. 1 Juli 1858 i »Journal of Linnean society» samtidigt med Darwins uppsats i samma ämne, med hvilken W:s nästan fullständigt öfverensstämde (se Darwinism, sp. 933). Med stora, i synnerhet entomologiska och ornitologiska, samlingar (100,000 insekter och 80,000 foglar) återvände W. 1862 till England, der han 1869 utgaf The Malay archipelago, för hvilket arbete han, som redan 1868 fått Royal society's stora medalj, 1870 belönades med Geografiska sällskapets i Paris guldmedalj. Derpå följde en samling skisser, Contributions to the theory of natural selection (1870; 2:dra uppl. 1875), samt en stor mängd afhandlingar i The Linnean, Zoological, Ethnological, Anthropological och Entomological societies' handlingar. Hans storartade arbete The geographical distribution of animals, genom hvilket han lade en vigtig grund till djurgeografien, utkom 1876, hvilket år han var president för den biologiska sektionen vid »The british associations» möte i Glasgow. 1878 utgaf han en bok, Tropical nature, som sammanställde hans åsigter om färgernas betydelse i den organiska naturen samt om djurens och växternas geografiska fördelning. I ett senare arbete, Island life (1880), tillämpar han de i det förra grundade principerna på de större öarnas flora och fauna. I Darwinism (1889; »Darwinismen», 1890) ger han en mästerlig öfverblick öfver darwinismens innebörd, skildrar dess framsteg efter Darwins död samt bemöter de invändningar man gjort mot densamma. I hufvudsak delande Darwins åsigter, afviker han dock i flere frågor från honom, t. ex. rörande uppkomsten af foglarnas och fjärilarnas lysande färger och alla prydnader i form af fjädrar och tofsar, hvilka han icke, såsom Darwin, tillskrifver honans val, utan anser vara resultat af det naturliga urvalets vanliga verksamhet, samt i fråga om menniskans uppkomst och härstamning. W. anser, att hennes fulländade kroppsbyggnad och starkt utvecklade hjerna äro af djuriskt ursprung; men i motsats till Darwin, som söker härleda äfven menniskans sedliga natur och intellektuella förmögenheter från primitiva anläggningar hos djuren genom en gradvis skeende afpassning och utveckling, framhåller W., att den civiliserade menniskan eger förmögenheter, hvilka alls icke eller endast i ytterst outveckladt tillstånd förefinnas hos vilda folk, men plötsligt och i fullkomlig utveckling uppträda hos bildade nationer. Dessa förmögenheter kunna således icke hafva alstrats genom det naturliga urvalet, utan äro af andlig natur och kunna förklaras endast genom ingreppet af en ny kraft i organismens utveckling. W. omfattar således icke den materialistiska teoriens grundsatser, utan anser tvärtom, att evolutionsläran lemnar ett afgjordt stöd för tron på menniskans andliga natur. På 1870-talet öfverraskade W. verlden genom den ifver, hvarmed han uppträdde till försvar för de spiritistiska fenomenen, hvilkas vetenskapliga betydelse han sökte ådagalägga i en serie afhandlingar, samlade under titeln On miracles and modern spiritualism. Äfven åt sociala och politiska spörsmål har W. egnat uppmärksamhet samt gjorde 1882 i Land nationalisation, its necessity and its aims en framställning af jordfrågan i hela dess omfång och föreslog jordens nationalisering såsom botemedel mot de nuvarande samhällslytena. Till planens förfäktande bildades ett »Land nationalisation society», hvars president W. är. Han opponerar sig mot vaccinationstvånget och offentliggjorde i detta ämne Fortyfive years of registration statistics, proving vaccination to be both useless and dangerous (1885). W. fick 1881 en årlig pension af 200 pd såsom ett erkännande af hans vetenskapliga förtjenster. Han blef 1882 juris hedersdoktor vid Dublins universitet, och 1892 tilldelade Royal geographical society honom sin stora guldmedalj för hans etnografiska och geografiska arbeten och för den del han med Darwin har i framställandet af teorien om det naturliga urvalet.