Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Wallenstråle

Ämne: Göteborgare och göteborgsanknutna · Svenska riksdagsmän, publicister och författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 179–181 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Wallenstråle, Martin Georg, publicist, stiftare af Göteborgs K. Vetenskapsoch vitterhetssamhälle, biskop, född i Upsala d. 3 Okt. 1733, var son af dåv. teol. professoren och bibliotekarien, sedermera biskopen i Göteborg Georg Wallin d. y. och blef i egenskap af biskopsson adlad (1756). 1758 promoverades han i Upsala till filos. magister samt erhöll redan s. å. ett slags lönlöst förordnande såsom vice bibliotekarie och vice lektor i sin faders stiftsstad och blef 1760 -- samma år fadern dog -- af domkapitlet utnämnd till gymnasiiadjunkt och bibliotekarie i survivans, något som domkapitlet i en svarsskrifvelse på grund af klagan ansåg »bidraga till gymnasii heder, då det blifvit försedt med sin egen ephori son till docens och denne dessutan är af adligt stånd». Sedan han tagit prestexamen i Lund, kallades han 1761 till hofpredikant och gjorde derefter en sexårig utländsk resa, under hvilken han besökte Holland (särskildt Amsterdam), Paris, England (Oxford och Cambridge), Leipzig, Wittenberg samt slutligen Berlin. År 1766 återkom han till Göteborg, der han 1763 hade blifvit utnämnd till lektor i historia. 1772 blef han teol. doktor i Upsala och erhöll 1777 Fjärås pastorat med bibehållande af lektorslönen. Från lekturen erhöll han 1779 tjenstledighet. Under sin lektorstid utöfvade W. rätt mycken literär verksamhet. (Det var för öfrigt en orolig tid vid Göteborgs lärosäte. Det var nämligen i början af 1770-talet, som processen emot swedenborgarna inom dess domkapitel utagerades, och i förstone stod W. icke alldeles främmande för swedenborgianismen, om han än snart aflägsnade sig från de båda »irrlärige» Rosén och Beijer). Han blef ock medarbetare i de göteborgska tidningarna (»Spionen», från 1766, och »Hvad nytt?»), och 1774--1775 utgaf han sjelf en tidning, »Göteborgs Allehanda». Dessutom intresserade han sig lifligt för det vittra föreningslifvet, som då började blomstra i Göteborg. Redan 1759 var han medlem af den rosénska vitterhetsklubben och sökte, såsom han sjelf skrifver, »samfäldt med min gamle lärare dr Rosén att bringa Göteborg i något ljusare anseende än blott det af vackra hus, sköna bryggor och rika ekipager». Efter Roséns död (1773) trodde W. sig om »att kunna bygga på en mera stabel grund än den fosforiska vitterhetsklubben af 1760 (rätteligen 1759) och gaf Vetenskaps- och vitterhetssamfundet ifrån att hafva varit en societet inom lyckta dörrar all möjlig publicitet till favör för allmänna hushållningen, naturalhistorien och vitterheten». Han organiserade sålunda det nuv. Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och lyckades, efter en hel del motigheter, 1778 göra det till kungligt. Han var jämväl dess förste sekreterare (1778--1780). -- W. utnämndes 1781 till kyrkoherde i Kumla pastorat af Strengnäs stift, hvilket han tillträdde 1783, och i Dec. 1789 till biskop i Kalmar stift med följande förord af sin frände Schröderheim: »W. har den nåden att vara känd; han är glad, vällustig, alltid behöfvande, äregirig, med ett ord en skicklig biskop i mitt sinne. Han är visserligen äfven välsinnad i sin politik och kanske mest ortodox der». W. svek icke konungamaktens förtroende under den vanskliga Gefle riksdag, der han var en af de trogne. Såsom biskop och eforus var han verksam särskildt på undervisningens område och ifrade mycket för Kalmar gymnasiibibliotek och dess samlingars förkofran samt deras ersättande efter branden 1800. Han afled i Kalmar d. 3 Juni 1807. W. var en flitig talare och äfven något poet, dock utan synnerliga anlag. Lärda uppsatser, resebref o. dyl. af honom offentliggjordes bl. a. i de göteborgska tidningarna och i Gjörwells »Sv. Mercurius». Han sysslade äfven med biografier. K. W-g.