Weidenhielm

Weidenhielm, Erik Oskar, krigsminister, föddes nyårsdagen 1816 på Hägerum, Kristdala socken, Kalmar län. Efter aflagd officersexamen utnämndes han 1834 till kornett vid Smålands husarregemente samt s. å. till fänrik och 1837 till underlöjtnant vid Smålands grenadierbataljon, hvarest han blef löjtnant 1843 och kapten 1851. År 1856 utnämndes W. till major vid Kalmar regemente, vid hvilket han 1859 befordrades till öfverstelöjtnant. Ända sedan 1838 hade han varit anställd vid dåvarande krigsakademien på Karlberg dels såsom kompaniofficer och kompanichef, dels såsom lärare samt slutligen äfven såsom tjenstgörande major, från hvilken befattning han 1859 tog afsked. 1865 utnämndes han till öfverste och chef för Kalmar regemente. W:s omfattande kunskaper och praktiska duglighet såsom truppbefälhafvare, ådagalagd särskildt under 1871 års fälttjenstöfningar i Skåne, då han förde befälet öfver en brigad, föranledde hans utnämning till generalmajor i armén, hvarjämte han efter Abelin kallades till statsråd och chef för Landtförsvarsdepartementet d. 5 Dec. 1871. Försvarsfrågan stod vid denna tid på dagordningen. Då intet af de förslag till densammas lösning, som för 1867, 1870 och 1871 års riksdagar framlagts af W:s företrädare i statsrådsämbetet, och hvilka alla förutsatte indelningsverkets bibehållande, lyckats vinna riksdagens bifall, lät W. utarbeta ett fullständigt förslag till ny härordning, i öfverensstämmelse med riksdagens skrifvelse af d. 24 Maj 1873, fotad på grundvalen af allmän värnpligt. Detta förslag, som framlades för 1875 års riksdag, hade således redan förut blifvit till sina grunder af riksdagen gilladt; det var dessutom, enligt framstående fackmäns utsago, ur militärisk synpunkt det yppersta, som dittills sett dagen, och har ej häller sedermera blifvit i nämnda hänseende öfverträffadt af något annat. Icke dess mindre blef förslaget ej af riksdagen antaget. Hufvudorsaken dertill synes hafva varit att de -- medelbara och omedelbara -- kostnader, som förslagets antagande skulle medföra, ansågos vara för stora. Äfven hade inom riksdagen såsom ett af motiven för afslag framhållits bristen på ett öfvergångsförslag till den nya härordningen. Med anledning deraf lät W. utarbeta ett sådant förslag, hvilket framlades för 1877 års riksdag. Då äfven detta förslag förkastades, afgick han från chefskapet för Landtförsvarsdepartementet d. 11 Sept. 1877. Samma dag utnämndes han till generalbefälhafvare i dåv. 5:te militärdistriktet. Under den tid W. var krigsminister utarbetades och antogs förslag till generalstab, upprättades Krigshögskolan, genomfördes bildandet af ett krigsarkiv och vidtogs en omfattande lönereglering för arméns befäl -- på bekostnad af boställena, hvilka indrogos till statsverket. 1884 begärde och erhöll W. afsked från generalbefälhafvarebefattningen. Dessförinnan (1881) hade han utnämnts till generallöjtnant i armén. W. dog i Stockholm d. 20 Aug. 1884. Sedan 1871 var han led. af Krigsvet.-akad. -- W:s broder Ernst August W., född d. 2 Sept. 1808 å Hägerum, hvilket han innehar som fideikommiss, var 1863--73 landshöfding i Vesternorrlands län. H. J-dt.