Weismann

Weismann [va'js-], August, tysk biolog, född i Frankfurt a. M. d. 17 Jan. 1834, studerade i Göttingen och beklädde, sedan han under den framstående zoologen Leuckarts ledning förts in på den vetenskapliga zoologiens studium, under två år platsen som lifmedikus hos ärkehertig Stefan af Österrike, hvilken lefde i landsflykt på sitt slott Schaumburg a. d. Lahn. Der utarbetade W. sitt första betydande arbete: Die entwicklungsgeschichte der dipteren (1864). Under det W. i Freiburg i Br., dit han 1863 flyttat som privatdocent, och der han 1866 anställdes som professor i zoologi, på det ifrigaste var sysselsatt med embryologiska undersökningar, angreps han af en ögonsjukdom, som tvang honom att under tio år helt och hållet nedlägga alla mikroskopiska arbeten. Det var under denna tid han planlade de studier och arbeten på det moderna descendensteoriens område, hvilka gjort W. till en af århundradets mest framstående biologer. Företrädesvis hafva hans arbeten rörande ärftlighetens problem verkat befruktande på många områden. Hithörande arbeten utgåfvos 1892 i en samlad upplaga: Gesammelte aufsätze über vererbung und verwandte biologische fragen. Af hans öfriga arbeten må nämnas Beiträge zur naturgeschichte der daphniden (1877), Über die dauer des lebens (1881) och Die entstehung der sexualzellen bei den hydromedusen (1883). L- e.