Welwitschia mirabilis

Welwitschia mirabilis, bot., ett i sanning »underbart» s. k. barrträd, dock hörande till den från Coniferae numera afskilda ordn. Gnetaceae. Detta högst egendomliga träd upptäcktes för omkr. 30 år sedan af botanisten Welwitsch å öckenhögslätterna i sydvestliga Afrika. Bland de 3 slägten, som tillhöra ordn. Gnetaceae (se d. o.), anser man detta möjligen vara det äldsta. Hela trädet -- om man så kan kalla det -- liknar närmast till formen en jättestor rättika. Den under hjertbladen sittande stamdelen är det enda stjelkledstycke, som utvecklas, och den kan under årens lopp nå en omkrets af ända till 4 m., med en längd af endast 50--70 cm. Detta stamstycke bär endast 2, på jordytan liggande blad, hvilka äro aflånga, jämnbredt nerviga, läderartade och i den fria änden mer eller mindre djupt splitsade i flere eller färre spetsiga flikar, böjda hit och dit. Dessa äro de två första örtblad, som utvecklas straxt efter hjertbladen, och de förblifva de enda, som utvecklas hos detta träd. De utmärka sig genom sin oerhörda längd, som kan uppgå till 2 m., samt sin långa varaktighet, i det de lefva lika länge som växten sjelf. Den öfre, tvärhuggna ytan af stamstycket mellan de båda bladen visar ett större eller mindre antal grofva, barkbetäckta, skrofliga ringar, delade på midten genom en fåra, som blir vidare åt sidorna. I bladvinklarna utbryta å gaffelgreniga blomställningar dels 4-radiga, axlika hanblommor, dels skarlakansröda honblommor. Kalken består hos hanblommorna af 2 alternerande bladpar, af hvilka det innersta är något sammanvuxet. Ståndarebildningen utgöres likaledes af 2 bladkransar, den yttersta med 2 och den innersta med 4 ståndare, hvilka alla äro sammanvuxna till ett rör. Midt i hanblomman finnes ett sterilt ägg. Honblomman består af en 2-talig, sambladig kalk. O. T. S.