Werner

Werner, tyska målare. 1. Karl Friedrich Heinrich W., aqvarellist, f. 1808 i Weimar, studerade i Leipzig och i München och har mest målat landskap och arkitektur. Han reste 1833 till Italien, der han vistades i tjugo år, och besökte sedan England och Spanien samt 1862--63 Orienten, Egypten och Grekland, hvarunder han utförde otaliga aqvareller, hvilka gjort hans namn berömdt öfver hela Europa. En större samling af hans arbeten var utställd i Stockholm våren 1881. -- 2. Fritz W., f. 1828 i Berlin, lärjunge af Menzel samt af Meissonier i Paris, utmärkes genom sin förkärlek för rococo, med öfverlägsen skicklighet att måla husgeråd och stoff, samt för humor och friskt lif. Bland hans arbeten, som sällan utställas, märkas Grenadieren i väntrummet, Fredrik den stores grenadierer skämta med barnflickor och Fredrik den store i sitt bibliotek i Sanssouci (1880) samt arkitekturbilder. -- 3. Anton Alexander von W., f. 1843 i Frankfurt a. O., studerade 1859--62 vid akademien i Berlin, fortsatte sedan i Karlsruhe under Lessing och Schrödter, reste 1867 till Paris och 1868--69 uti Italien samt bosatte sig slutligen i Berlin, der han 1875 blef direktör för konstakademien. I Karlsruhe egnade han sig först åt illustration, främst af V. von Scheffels dikter, såsom »Gaudeamus» och »Der trompeter von Säckingen», samt af Herders »Cid» och några af Schillers dramer m. m. Derjämte målade han 1864--70 åtskilliga genretaflor, såsom Qvartett, Klosterlif, En friare, Don Quijote hos getherdarna m. fl. Kring midten af 1860-talet försökte han sig på historiemåleri, hvarvid han lyckades bäst i sin första tafla, Luther inför kardinal Cajetanus (1865), mindre i de följande, såsom Konradin i fängelse (1866) och väggmålningar i Kiels gymnasium, Luther i Worms och De frivilliga 1813, hvaremot hans målningar efter kriget 1871 höjde sig öfver allt hvad han förut gjort, i synnerhet hans symboliska framställning af Slaget vid Sedan. Han fick till följd deraf beställning att utföra den monumentala målningen (i glasmosaik af Salviati) å Segerpelaren i Berlin, som skildrar 1870 och 1871 års händelser, omvexlande allegoriskt och verkligt, vidare porträtt af Moltke och den mycket prisade Kejsareproklamationen i Versailles (1876), som dock ej är annat än en prosaisk ceremonibild. Efter ett par religiösa bilder af olika värde har han målat bl. a. Berlinkongressen 1878, Kapitulationsförhandlingarna i Donchéry natten mellan d. 1 och 2 Sept. 1870 (dioramamålning i Berlin, 1885) och Kronprins Fredrik vid den franske generalen Douays lik i Weissenburg (1890).