Wimmer

Wimmer, Ludvig Frands Adalbert, dansk språkforskare, född d. 7 Febr. 1839 i Ringkjöbing, blef student 1857 och kastade sig straxt på språkstudier, dels sanskrit, dels nordiska språk. År 1866 tog han magisterkonferens i nordiska språk och 1868 doktorsgrad med en afhandling om Navneordenes böjning i ældre dansk samt blef 1871 docent och 1886 professor vid universitetet. Hans förnämsta arbeten af handla run-inskrifterna. Redan 1867 framträdde han i »Aarböger for nordisk oldkyndighed» med en skarp kritik af G. Stephens' tydning af de äldre runorna och framlade en fullt rationel tolkning af de vigtigaste run-inskrifterna. Riktigheten af hans metod styrktes deraf att den i allt väsentligt öfverensstämde med den, som S. Bugge samtidigt, ehuru oberoende af W., offentliggjorde. Efter ytterligare några afhandlingar i detta ämne utkom 1874 Runeskriftens oprindelse og udvikling i Norden (öfvers. till tyska 1887), hvari han påvisar, att de äldre runorna äro en ombildning af de latinska bokstäfverna och att de yngre utvecklat sig ur de förra. Sedan har W. varit sysselsatt med ett stort verk, som skall omfatta samtliga danska run-inskrifter. 1892 utgaf han en afdelning af detsamma: Sönderjyllands historiske runemindesmærker. Han har dessutom författat en förträfflig Oldnordisk formlære (1870; öfvers. till svenska 1874 och till isländska 1885) samt en Oldnordisk læsebog (1870; 4:de uppl. 1889). W. är sedan 1887 ledamot af Vetenskapssoc. i Upsala. E. Ebg.