Wisconsin

Wisconsin [oiskå'nsin], en af de nordöstra centrala staterna i nord-amerikanska unionen, omgifves af sjön och staten Michigan i ö., Lake Superior i n., staterna Minnesota och Iowa i v. samt Illinois i s. Areal 145,140 qvkm. Söder om Lake Superior, på omkr. 45 km. afstånd, sträcker sig en ås af omkr. 550 m. höjd, från hvilken går söderut mot Illinois en lägre vattendelare mellan Mississippis och Michigansjöns vattenområden. Staten är en vågig slätt af i medeltal 300 m. höjd. De största floderna äro S:t Louis och Montreal till Lake Superior, Menomonee, Fox, Manitowoc, Sheboygau och Milwakee till Michigarisjön samt Mississippi (delvis gräns emot Minnesota och Iowa) med dess bifloder S:t Croix (delvis gräns emot Minnesota), Chippewa, Black, Wisconsin och Rock. Omkr. 2,000 mindre sjöar ligga i östra och norra delen af staten, minnen från istiden, då dessa trakter voro betäckta af inlandsisen. Beläget mellan 42 1/2° och 47° n. br. nära kontinentens midt. har W. ett typiskt tempereradt fastlandsklimat, med varma somrar och stränga, men jämförelsevis torra vintrar, hvilkas köld kännes mindre bitande än i fuktigare luft med samma eller högre köldgrader. Nederbörden är omkr. 760 mm. Sommartemperaturen varierar mellan 21° i s. och 15,5°C. i n., vintertemperaturen mellan - 4° i s. och - 9,5° i n. Norra delen af staten var vid kolonisternas ankomst en nästan sammanhängande skog, hufvudsakligen af barrträd, och äfven annanstädes funnos stora skogar, af löfträd, dock med mellanliggande stora prärier i s. och v. Ännu 1886 voro 48,8 proc. af arealen skogbevuxen mark, och enligt 1880 års census hade endast Michigan och Pennsylvania värdefullare skogar. Vid samma tid hade farmerna (till antalet 134,322) ett område af omkr. 62,000 qvkm., deraf 37,000 qvkm. odlad jord. Deras värde uppskattades 1885 till 568 mill. doll. Skörden har de senare åren i medeltal uppgått till 7,63 mill. hl. hvete. 13,7 mill. hl. majs, 15,6 mill. hl. hafre, 4,18 mill. hl. korn och 0,86 mill. hl. råg. Af ost tillverkades 15 mill. kg. och af smör 16,3 mill. kg. 1886 funnos omkr. 389,000 hästar, 1,256,000 nötkreatur, 917,000 får och 777,000 svin. Ehuru således en jordbrukande stat, eger W. en utomordentlig rikedom på malmer, företrädesvis jern-, bly- och zinkmalmer, de förstnämnda omkring floderna Menomonee och Montreal, de båda senare i sydvestra delen af staten. W:s jerntillverkning intog 1880 sjette platsen inom unionen, men har sedan dess ökats betydligt. Industrien sysselsatte 1885 58,500 pers.; fabrikerna och deras produkter värderades till 193,7 mill. doll. Största produktionsvärdet lemnade sågverken och snickerifabrikerna (41 mill.), mjölqvarnarna (20 mill.) och jernverken (10,3 mill. doll.). Jernvägarna hade 1886 en längd af 7,363 km. Folkmängden, som 1840 utgjorde 30,945, uppgick 1890 till 1,686,880 pers., med en ökning under sista årtiondet af 28,2 proc. 1880 voro 30,8 proc. födda i utlandet, deraf 66,284 i de skandinaviska landen (af dessa sistnämnde voro 8,138 födda i Sverige). Utom statsuniversitetet i Madison (stiftadt 1849), med hvilket är förenad en landtbruksskola, hafva de olika bekännelserna universitet bl. a. i Beloit, Ripon, Milton, Racine och Lawrence. 1888 funnos 137 fria högskolor, som mottogo statsunderstöd. Inkomsterna för undervisningsväsendet uppgingo 1886 till 4,193,000 doll. och utgifterna till 3,185,000. Författningen antogs 1848. Lagstiftande församlingen, som sammanträder hvartannat år i hufvudstaden, Madison, består af 33 senatorer och 100 representanter, de förre valda för 4, de senare för 2 år. Till kongressen sänder staten 2 senatorer och 9 representanter. -- W. beboddes ursprungligen af algonkin- och dakota-indianer och var genom sitt läge mellan de stora sjöarna och öfre Mississippi sammanbindningslänk mellan franska Canada och Louisiana. Dess första europeiska gäster voro franska pelshandlare, som färdades uppför Ottawa, öfver sjöarna Huron och Michigan, samt uppför Fox river och öfver vattendelaren mellan denna flod och floden Wisconsin, utför hvilken de kommo till Mississippi. Den förste hvite man, som man vet hafva beträdt W:s jord, var Jean Nicolet, en af Champlains agenter (1634). 1658--59 färdades tvänne pelshandlare, Radisson och Grosseilliers, hvilka sedermera riktade Englands uppmärksamhet på Hudson-bay-landen, längs södra stranden af Lake Superior och söderut till Mississippis bifloder. Den förstnämndes dagbok omtalar en af honom besökt stor flod, som sannolikt var Mississippi. 1665 anlade pater Claude Allouez en jesuitmission vid La Point och 1669 en annan vid stränderna af Green bay. Andra tidigare resande i dessa trakter voro Louis Joliet och Marquette (1673) samt La Salle, Hennepin och Du Luth (1679--80). Under den följande tiden anlades flere handelsplatser, såsom Green bay, Prairie du Chien, Milwaukee och Portage. Äfven efter 1783 höllo engelska pelshandlare till i dessa trakter, och amerikanerna gjorde ej sin rätt till landet gällande förr än under kriget med England 1812--14, då de engelske pelshandlarna fördrefvos och Astor bildade sitt pelshandelskompani. Efter 1818 tillhörde W. territoriet Michigan och blef eget territorium 1836. Till denna tid hade pelshandeln och bearbetningen af de 1825 upptäckta blymalmsfyndigheterna i sydvestra W. varit de förnämsta faktorerna i W:s utveckling; men vid denna tid började jordspekulationen sträcka sig äfven till dessa trakter, och immigranter strömmade dit, så att folkmängden mer än fördubblades 1836--40. Som egen stat upptogs W. i unionen 1848.