Wollaston

Wollaston [ou'llastön]. 1. William W., engelsk moralfilosof, f. 1659, var först lärare i Birmingham och sattes 1688 genom ett arf i stånd att lefva en oberoende privatmans lif. Död i London 1724. W. vann ett ansedt namn genom sitt arbete The religion of nature delineated (1722; 8:de uppl. 1750), som utgör ett försvar för den då för tiden så ifrigt dryftade »naturliga religionen» och derjämte egnar en inträngande behandling åt stora etisk-religiösa spörsmål. Hans grundlära är, att menniskan skall icke blott lära att urskilja det sanna från det falska, utan äfven uttrycka det sanna i sina handlingar. -- 2. William Hyde W., engelsk fysiker, den förres sonsons son, f. 1766, blef 1793 med. doktor, men nedlade sin praktik redan 1800 och lefde sedan som privatman, egnande sig åt fysikaliska och kemiska studier. Medlem af Royal society 1793. Död i London 1828. W. är känd bl. a. för sina undersökningar öfver ljusets dubbelbrytning och af spektrum. I solspektrum iakttog han redan tolf år tidigare än Fraunhofer de efter denne benämnda mörka linierna. W. trodde dem emellertid vara beroende af och vexla med det brytande mediet och fäste vid upptäckten icke vidare betydelse, utan anförde den blott i förbigående i sin A method or examining refractiv and dispersiv powers by prismatic reflection (1802). Han sysselsatte sig äfven med fotometri och bestämde såväl solens och månens som enstaka fixstjernors ljusstyrka i jämförelse med jordiska ljuskällor. Han uppfann metoden att göra platina smidbar, upptäckte grundämnena palladium och rodium (1803) samt konstruerade den efter honom uppkallade reflexionsgoniometern (1809; se Kristallografi, sp. 1577) och kryoforen (1813).