Wren

Wren [ränn], Sir Christopher, engelsk arkitekt, f. 1631 i East Knoyle, Wiltshire, d. i London 1723, var son till en prest, studerade i Oxford, graduerades 1650 och utmärkte sig i synnerhet i geometri och tillämpad matematik, så att han blef »fellow» och 1660 professor i astronomi vid universitetet. Men snart leddes han öfver till sitt blifvande fack, arkitekturen, troligen på grund af det intresse, som fulländningen af Peterskyrkan i Rom då väckte. Hans första byggnadsverk voro Sheldonteatern i Oxford och Pembroke College i Cambridge (bägge 1663). Derpå reste han 1665 till Paris, der han studerade de byggnadsverk, som uppförts under Ludvig XIV, framförallt Louvre, och fick göra bekantskap med Bernini, tidens mest berömde arkitekt, för hvilken han hyste stor vördnad. Hemkommen, gjorde han 1666 på uppdrag ett förslag till restaurering af den förfallna gamla S:t Paulskyrkan. Men så inträffade i Sept. s. å. den förfärliga eldsvåda, som ödelade största delen af London. Denna olyckshändelse vardt utgångspunkten för W:s storartade verksamhet. Han fick först göra utkast till alldeles ny plan för den nedbrunna S:t Paulskyrkan, hvars återuppbyggande efter åtskilliga omvägar börjades 1675 och var afslutadt 1710. Kyrkan är, enligt W:s ord, byggd »after a good roman manner» (i god romersk stil) eller, såsom vi skulle säga, i en något torr och kal romersk renaissancestil, som dock, oaktadt sina magra detaljer, gör ett ganska imponerande intryck på grund af proportioner och konstruktion, ty det tekniska utförandet var egentligen W:s starka sida. Berömd är kupolen öfver den punkt, der skeppen skära hvarandra. Den är tredubbel, bestående af en inre »kalott» af sten, en yttre af trä och mellan dem en konisk tegelkupol såsom stöd för stenlanterninen, alla tre oberoende af hvarandra. Hela kyrkan kostade 1,167,474 pd sterl. – För öfrigt kan W. sägas hafva gifvit det moderna London dess utseende. Han fick nämligen efter branden uppgöra en plan för stadens nybyggande, och han lemnade ritningar till ett femtiotal nedbrunna kyrkor, bland hvilka de förnämsta äro S:t Michaels kyrka, Cornhill, S:t Brides och S:t Mary le Bow, Fleetstrcet, samt S:t Stephens, Walbrook. Särskildt äro hans tornspiror berömda, under det han ofta lemnade det öfriga yttre af kyrkan i ganska torftigt skick, beroende enligt engelskt intyg derpå att han aldrig för den yttre utstyrseln ville öfverskrida kostnadsförslag eller tillgängliga medel. Af hans profana verk må nämnas Royal exchange, Marlborough house, Buckingham house samt flere byggnader i Oxford och Cambridge utom de redan nämnda. W. blef »knight» 1673, var ledamot af Royal society och valdes till dess president 1681 samt var i flere år medlem af parlamentet. Han ligger begrafven i S:t Paul och å hans epitafium läsas orden: »Si monunentum requiris, circumspice» (om du frågar efter hans minnesvård, skåda omkring dig). Se Phillimore: »Chr. W., his family and his times» (2:dra uppl. 1884). C. R. N.