Wright [räjt], Joseph, engelsk målare, f. 1734 i Derby (deraf kallad W. of Derby), d. derst. 1797, kom 1751 till London i skola hos en porträttmålare Hudson, som äfven var lärare åt Reynolds och Mortimer. W. studerade i afsigt att blifva historiemålare, men hans figurbilder äro snarare genre- eller konversationsstycken, såsom engelsmännen kalla dem. Han slog sig ned som porträttmålare i Derby, men gjorde mest lycka med ljus- och eldeffekter. År 1773 reste han med sin hustru till Italien, der han vistades i två år, mest i Rom. Han hade derunder tillfälle att se en vacker eruption af Vesuvius, som han på ett effektfullt sätt återgaf. Likaså målade han ett fyrverkeri, Girandola, som afbrändes från Castel S:t Angelo i Rom. Han återvände till England 1775 och slog sig först ned i Bath; men då han der icke gjorde den lycka han väntat, flyttade han 1777 tillbaka till Derby, der han var bättre känd och der han lefde sitt återstående lif. Af hans arbeten må nämnas, utom Vesuvius' utbrott och Girandola (utställda 1778), Belsazars fest, Hero och Leander, Ciceros villa och Maecenas villa samt med eldeffekter: Gladiatorn, Eremiten, En indians enka, Smedjan och Ett experiment med luftpumpen (nu i National gallery). Mot slutet af sitt lif målade han mest landskap. Hans faktur berömmes såsom gammal solid engelsk metod, och hans taflor hafva fullkomligt bibehållit sin friskhet. C. R. N.
1. Wright, Magnus von, finsk fogelkännare, landskapsoch fogelmålare, son af majoren Henrik Magnus von W., föddes på Haminanlaks gård, nära Kuopio, d. 13 Juni 1805. Han inträdde 1826 såsom elev vid konstakademien i Stockholm. Samtidigt börjades hans ornitologiska skriftställeri, i det han nämnda år i Vetenskapsakademiens handlingar publicerade Anteckningar om flyttfoglarnes ankomst till Finland, gjorda 1824–26 samt följande år Åtskilliga flyttfoglars ankomst till de Stockholm närmast omgifvande trakter, anmärkt år 1827. Tillsammans med sin yngre broder Vilhelm begynte han 1828 på hofmarskalken grefve Nils Bondes bekostnad planschverket Svenska foglar (30 h., 1828–30). 1829 återvände han emellertid till Finland, der han blef kartritare vid landtmäteristyrelsen, 1845 preparator vid universitetets zoologiska museum och några år senare ritlärare vid universitetet. 1857 gjorde han en studieresa till Düsseldorf. – Vid tiden för den finska konstföreningens stiftande, 1846, var W. den förnämsta konstnärliga personligheten i Helsingfors och näst R. W. Ekman, som året förut återvändt till Finland, landets förste artist. Konstföreningens stiftelse gaf också ny impuls åt hans konstnärliga sträfvanden. Först vid denna tid begynte han måla i olja (foglar, landskap o. s. v.); dittills hade han användt endast vattenfärger. Oräkneliga alster af hans flitiga pensel spriddes kring Finland, bl. a. porträttlandskap af finska herregårdar. Finska konstföreningen eger åtta af hans originaltaflor. Utomordentligt talrika äro vidare hans landskapsteckningar i blyerts, af hvilka ett stort antal bevaras i nyss nämnda samling. De bästa illustrationerna i planschverket »Finland framstäldt i teckningar» (1845; text af Z. Topelius) äro af honom. Till något friare konstnärskap kom W. aldrig: i landskapet icke öfver utsigten, i fogelbilderna icke öfver den zoologiska planschen. Men handens eleganta säkerhet, förtrogenheten med naturen och den anspråkslösa troheten i utförandet göra dock hans arbeten tilldragande äfven för ett vid större fordringar vandt öga. För den finska konsten ligger hans stora betydelse deri att han varit en af dess första banbrytare, om än hans betydande gåfvor icke kunde utveckla sig under de ogynsamma förhållandena. Vid den nordiska konstutställningen i Stockholm 1866 fungerade han som prisdomare. – I Finland fortsatte W. äfven sitt ornitologiska författareskap. Finska vetenskapssocieteten, hvars medlem han blef 1857, publicerade 1856 i sina »Bidrag» hans Anteckningar under en ornitologisk resa från Kuopio till Avasaksa samt 1859 1:sta delen af ett större, förtjenstfallt arbete öfver Finlands foglar, hvars 2:dra del (i omarbetning af J. A. Palmen) utkom först 1873. W. dog d. 5 Juli 1868 i Helsingfors. J. J. T–n.
2. Wright, Vilhelm von, finsk djurmålare, den föregåendes broder, föddes på Haminanlaks gård, nära Kuopio, d. 5 April 1810. Vid aderton års ålder kom han på sin broder Magnus' kallelse till Sverige för att tillika med denne utarbeta verket »Svenska foglar». Han målade denna tid äfven fogelägg, fjärilar, däggdjur, fiskar, frukter, snäckor m. m. för grefvarna N. Bonde och P. van Suchtelen, liksom illustrationer till S. Nilssons »Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna», till Svenska jägarförbundets tidskrift »Tidskrift för jägare och naturforskare» (1832–34) samt till Vetenskapsakademiens publikationer. Mest berömda äro dock hans målade bilder till B. Fries', C. U. Ekströms och C. Sundevalls »Skandinaviens fiskar» (1836–38); 2:dra uppl. af detta praktverk (bearb. och forts. af F. A. Smitt) började utgifvas 1893. Dess planscher visa till fullo, att konstnären ännu står oöfverträffad i vetenskaplig noggranhet och mästerligt framställningssätt. År 1838 fick W. kammarjunkaretitel och blef följande år ledamot af svenska konstakademien. Han utnämndes till inspektör för fiskerierna i Bohus län. Ett slaganfall 1856 bröt hans krafter, och han var derefter fjättrad vid sjukbädden ända till sin död. Han afled d. 2 Juli 1887 på sin egendom Marieberg å Orust i Bohus län. – W. var h. o. h. zoologisk målare äfven i sina sällsynta taflor, af hvilka några finnas i finska konstföreningens samlingar och i Cygnaeus' galleri i Helsingfors. J. J. T–n.
3. Wright, Ferdinand von, finsk landskapsoch djurmålare, de föregåendes broder, föddes, yngst af femton syskon, d. 19 Mars 1822 på Haminanlaks gård, nära Kuopio. Vid femton års ålder begaf han sig till sina bröder Magnus och Vilhelm i Sverige och uppehöll sig der ända till 1844, förnämligast sysselsatt med att måla lägre djur och växter för naturvetenskapliga ändamål (bl. a. för prof. S. Lovéns och prof. P. F. Wahlbergs räkning). Oafsedt snart åter afbrutna studier i konstakademien i Stockholm och för R. W. Ekman i Åbo samt en år 1858 i konstnärligt syfte till Berlin och Dresden företagen resa, är han, liksom bröderna, avtodidakt. Först 1847 begynte han måla i olja; dittills hade han användt endast vattenfärger. – W:s fogelbilder äro allmänt spridda och mycket skattade i Finland. Väl hafva de i jämförelse med utländska djurmålningar ännu i viss mån tycke af förträffliga zoologiska planscher. Men W. har dock bragt sitt konstnärskap till en betydligt högre ståndpunkt, än den hans broder Magnus nådde. Det är mera liffull karakteristik i hans foglar. Anordningen är mera pittoresk, färgen friskare, föredraget ledigare och bredare; djur och landskap sammansmälta bättre till en hel bild ur naturen. Och beundransvärdt är huru han trots bristande underbyggnad, trots den absoluta isolering, hvari han lefvat under senare och största delen af sitt lif på det sköna Haminanlaks i djupet af Finland, samt trots tilltagande ålder och sjuklighet under hela sin vackra konstnärsbana städse gått framåt mot en högre och friare tolkning af den natur han egnar sin flärdlösa kärlek. – Bland W:s många bilder må nämnas en ännu med naiv petighet målad Utsigt från Haminanlaks (1854, af dåvarande tronföljaren Alexander skänkt till Finska konstföreningen); några kungs- och hafsörnar från olika år (en tillhörig Finska konstföreningen); Berguf, som slår ned på en hare i vinterdrägt (1860); Skator kring en i snara död tjäderhöna (1867); Landtlig idyll (svin och skator; 1875) och Kämpande tjädertuppar (1886), alla sistnämnda tillhöriga Finska konstföreningen. Flere utmärkelser och belöningar (bl. a. en extra lifstidspension af finska regeringen 1885) hafva kommit konstnären till del. J. J. T–n.