Xanthos (Lat. Xanthus). 1. I forntiden hufvudstad i Lycien på Mindre Asiens sydvestra kust, vid floden X. (nu Ören), 13 km. från dess mynning, nära den nuv. byn Günek (Kunik). I historien är staden märklig företrädesvis för sina belägringar och det förtviflade, men gagnlösa motstånd dess innebyggare derunder gjorde. Den första belägringen företogs 546 f. Kr. af den persiske fältherren Harpagus, då Akropolis brändes och hela befolkningen med få undantag omkom i lågorna hällre än att gifva sig åt eröfraren. Stadens följande historia är föga känd ända till Alexander den stores tid, då den skall hafva gjort lika förtvifladt motstånd som förra gången. År 43 f. Kr. belägrades den af romarna under Brutus, togs med storm och uppbrändes, hvarvid nästan alla innevånarna omkommo. Återstoden af staden förstördes genom jordskalf under kejsar Tiberius. Under sin blomstringstid hade staden en mängd vackra tempel och andra byggnader, af hvilka stora, väl bevarade lemningar upptäcktes och undersöktes af Sir C. Fellows 1838 o. följ. år samt på 1880-talet af en österrikisk expedition. Fellows förde ett antal marmorskulpturer, hufvudsakligen tillhörande grafvar, till London, der de under namnet »Xanthian marbles» äro uppställda i British museum. Se Fellows: »Excursion i Asia Minor» (1839) och »Discoveries in Lycia» (1841), samt Benndorf och Niemann: »Reisen in Lycien und Karien» (1884). — 2. Flod. Se Skamandros.
Nordisk familjebok · första upplagan
Xanthos
Ämne: Antika städer i Främre orienten · Italienska och antika orter i Medelhavsområdet
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 70–71 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗