Yvon [ivå'ng], Adolphe, fransk målare, f. 1817 i Luxemburg, d. i Paris 1893, var i Paris lärjunge till Delaroche, af hvilken han lärde sig att lägga större vigt på en regelrätt komposition i s. k. stor stil än på en realistisk åskådning. Han uppträdde första gången 1842 med ett porträtt och begaf sig 1843 till Ryssland, der han gjorde lyckade studier och bilder från rysk historia och ryskt lif, såsom framförallt till Slaget på Kulikovska fältet mellan ryssar och tatarer (1850). Men snart vände han sig, efter sin hemkomst, till nationella ämnen, och det första af hans arbeten, som väckte något uppseende, var Napoleons öfvergång öfver S:t Bernhard (1853), hvarpå följde hans stora tafla Marskalk Ney betäcker reträtten i Ryssland (1855, nu i Versailles). På grund af detta arbete erhöll han af regeringen uppdrag att för museet i Versailles skildra hjeltedaterna i Krimkriget. Han gjorde härtill sina studier på ort och ställe, bemödande sig liksom Horace Vernet att så troget som möjligt återgifva terrängen, händelsernas yttre förlopp och de olika truppslagens deltagande i striden. Deraf uppstodo tre taflor, hvilka höra till de största i Versailles och skildra stormningen af Malakovtornet i dess olika moment. De tre bilderna äro La conrtine de Malakoff (1859), med den sårade general Bosquet som hufvudperson, La gorge de Malakoff (Salonen 1859), med massor i vildt handgemäng vid ingången till fästet, och La prise de Malakoff (Salonen 1857), då zuaverna med Mac-Mahon inträngt och plantera fanan på höjden. Taflorna äro i enskildheter lyckade, men ega föga sammanhållning och enhet. Men ännu mindre lyckades Y. skapa ett helt i skildringen af Slaget vid Solferino (1861), ty kejsar Napoleon III till häst på en kulle, omgifven af sin stab, bildar icke någon verklig medelpunkt, och hela behandlingen är tom och intetsägande. Bättre lyckades han i framställningen af Slaget vid Magenta (1863), som är mera uppfattadt i likhet med Malakovtaflorna. Vidare målade Y. allegorier och porträtt, såsom De sju dödssynderna (efter Dante), allegori af Nordamerikas Förenta stater, porträtt af general Vinoy och kejsareprinsen m. fl. Minst lyckad var Kyrassierernas anfall vid Wörth (1875), och rent bisarra äro tvänne bilder från samma tid, Caesar, en framställning af eröfringslustans och krigets gräslighet, samt Barbarernas läger, en folkvandringsscen från tiden näst före Roms fall. C. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Yvon
Ämne: Porträttmålare · Målare och konstnärer (biografier)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 149–150 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗