Zabier, sabier. Se Johanneskristna och Mandéer.
Zacatecas. 1. En af de centrala staterna i Mejico. Areal 65,167 qvkm. Omkr. 527,000 innev. Det är ett högland genomdraget af Mazapil, Norillos, Guadalupe och andra malmförande bergskedjor, hvilka göra denna stat till en af de främsta i republiken i afseende på mineralrikedomar. Näst Veta Madre i Guanajuato och Comstock-ådran i Nevada anses Veta Grande i Z. vara den rikaste silfvermalmsådra i Nord-Amerika. De förnämsta grufdistrikten äro Zacatecas, Espiritu Santo, Chapala, Los Arcos, Norias, Ipala, Santa Lucia, Naranjal och Santo Martino. 1886 arbetades i 323 grufvor (deraf 21 guld-, 67 guldoch silfver-, 167 ensamt silfver-, 15 koppar-, 37 bly- och 16 qvicksilfvergrufvor). Utom dessa mineralskatter eger staten stora förutsättningar att blifva ett rikt jordbruksland, ty särskildt sydvestra delen är mycket bördig och väl vattnad af floderna Tlaltenango och Juchipila. Majs, hvete, frukt (persikor, aprikoser, drufvor) samt alla slags grönsaker odlas med framgång. De kala och torra norra trakterna hafva några goda betesmarker, der nötboskap, åsnor, hästar, får och getter väl trifvas. Några af bergssluttningarna äro bevuxna med skog af ceder, ek, alm, ask m. fl. trädslag. — 2. Hufvudstad i nämnda stat och medelpunkt i en af de äldsta och mest gifvande silfvermalmsfyndigheter i republiken, ligger på 2,430 m. höjd i en smal dal, omgifven af berg, som nästan alla innehålla outtömliga ådror af ädel metall. Inom en halftimmes väg från staden ligga tolf grufvor, af hvilka några med få afbrott varit bearbetade i öfver 300 år. Stadens myntverk har under åren 1772–1865 myntat 740 mill. kr. i silfveroch 2 mill. kr. i guldmynt. Efter fullbordandet af den central-mejikanska jernvägen dit (1884) har stadens folkmängd vuxit hastigt och uppgår nu till omkr. 60,000. Den omgifvande trakten är bergig och nästan vegetationslös. Der ligga flere små sjöar, som lemna salt och soda.