Zacher

Zacher, Ernst Julius August, tysk språkforskare och literaturhistoriker, f. 1816 i Schlesien, blef filos. doktor i Halle 1844, biblioteksassistent 1847, docent 1853, e. o. professor dersammastädes 1856, professor och öfverbibliotekarie i Königsberg 1859 och slutligen åter professor i Halle 1803. Han dog derst. 1887. Trots en storartad lärdom åstadkom Z. såsom vetenskaplig skriftställare icke synnerligen mycket. Hvad han från trycket utgaf består mest i recensioner och en mängd andra smärre uppsatser och meddelanden. Bland skrifter af något större omfång förtjena nämnas Das gothische alphabet Vulfilas und das runenalphabet (1855), Germania och Germanen i Ersch und Grubers »Encyclopaedie» (s. å.) och hans hufvudarbete: Pseudocallisthenes. Forschungen zur kritik und geschichte der ältesten aufzeichnung der Alexandersage (1867). Z:s största betydelse är att söka dels i en långvarig och inflytelserik lärareverksamhet, dels deri att han grundlade och med sällspordt nit ända till sin död ledde tvänne ännu fortlefvande betydelsefulla literära företag: »Zeitschrift für deutsche philologie» sedan 1868 (medutgifvare E. Höpfner) och »Germanistische handbibliotek» sedan 1869, detta senare utgörande en samling af förträffliga kritiska handupplagor af de äldsta och vigtigaste germanska literaturalstren (t. ex. Vulfila, Heliand, Otfrid, den poetiska Eddan m. fl.). Jfr K. Weinhold: »Julius Zacher» (i »Zeitschrift für deutsche philologie». B. 20, 1888). Ad. N–n.