Zeuglodon (af Grek. zevgle, ok, och odus, tand), paleont., ett utdödt slägte af hvaldjuren, som dock i åtskilliga karakterer, såsom näsborrarnas läge, kindtändernas form, stor sagittalkam, halskotorna m. m., närmar sig rofdjuren. Kraniet är jämförelsevis litet, kindtänderna flerspetsiga, med 2 rötter, näsborrarna belägna långt framtill, halskotorna fria och tämligen långa. Den bäst kända arten är Z. cetoides Owen (Z. hydrarchos), 17–20 m. lång, från Alabamas och Syd-Carolinas eocen. Representanter för detta slägte äro funna äfven i Europa, Egypten och på Nya Zeeland. B. L–n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Zeuglodon
Ämne: Fossila djursläkten och paleontologi · Paleontologi och fossila organismer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 226 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗