Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Zichy

Ämne: Generaler, slag och adelsätter · Österrikare och böhmare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 233–234 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Zichy [ṡi'tsji], Z. von Vásonykeö, en af Ungerns äldsta och berömdaste adliga ätter. Den är af tatariskt ursprung, har sedan 1200-lalet spelat en rol i landets historia och erhöll 1679 greflig värdighet. Bland dess medlemmar må följande nämnas. 1. Karl Z., österrikisk statsman, f. 1753, d. 1826, blef 1788 judex curiae i Ungern och inlade i denna egenskap stor förtjenst om lugnets upprätthållande. Såsom president i hofkammaren hade han 1802–08 ledningen af finansförvaltningen, och 1808 utnämndes han till stats- och konferensminister (chef för inrikesärendena). Hans son grefve Ferdinand Z. (f. 1783, d. 1862) dömdes 1849 till 10 års fängelse m. m., emedan han såsom fältmarskalklöjtnant och fästningskommendant i Venezia jämte grefve Palffy 1848 kapitulerat för stadens insurgenter samt lemnat civiloch militärförvaltningen i deras händer. 1851 blef han emellertid benådad. — 2. Ferenc Z., f. 1811, blef 1841 president i vexeldomstolen i Pressburg och 1848 statssekreterare vid handelsministeriet, men drog sig vid revolutionens utbrott tillbaka. 1874–80 var han ambassadör i Konstantinopel. Hans son grefve József Z., f. 1841, var 1867–69 ungersk handelsminister och sedermera guvernör i Fiume samt har företagit vidsträckta resor. Med sin broder, juris doktor Agost Z. (f. 1852) färdades Jószef 1875–76 genom Ceylon, Nederländska Indien, Siam, Kina och Japan, hvarifrån han hemvände öfver Gobi-öcknen och Sibirien. Agost Z. har lemnat skildringar af såväl denna färd som af sin resa i Nord-Amerika i Geogr. sällsk:s i Budapest tidskrift (1876–79). — 3. Geza Z., Józsefs kusin, pianovirtuos, f. 1849, elev af Mayrberger, Volkmann och Liszt, förlorade vid 15 års ålder sin högra arm genom en jagtolycka, men fortsatte icke dess mindre sina pianostudier och lyckades uppöfva sin venstra hand till en otrolig färdighet. Han är f. n. president för den ungersk-nationala musikakademien i Budapest samt sedan 1891 intendent öfver ungerska nationalteatern. Han har sedan ett antal år tillbaka plägat göra konsertresor uteslutande för välgörande ändamål (Skandinavien besökte han 1887). Han har sjelf bildat sig en originel teknik, som medelst vida språng, ständigt arpeggio, flitigt pedalbruk m. m. söker ersätta den större fullgreppigheten i vanliga virtuosers spelsätt. Derjämte har han framträdt äfven som kompositör (visor, etyder, körsaker) och skald (på magyariska).